Väntan är över, nu har den dragit i gång. Långloppscupen 2015 alltså. Första året grabben kör i elitklassen. Efter några år som junior har han nu fått skäggväxt och får leka med de stora grabbarna. Tar väl ett tag innan han vuxit i kostymen och får hänga undan stödhjulen för gott. Men nog tycker jag han gjorde en bra start i och med den nittondeplats han trampade in på i premiären i och med Billingeracet.
Jag som skriver det här är en fotograferande cykelfarsa, som försöker, i den mån jag har möjlighet att närvara, föreviga valda deltävlingar av långloppscupen. Att skriva några inlägg här på Långloppscupens hemsida var inget jag hade i sökaren från början. Det var, som så mycket annat här i livet, en ren och skär slump och tillfällighet.
Billingeracet då, hur var det med den saken? Jo men visst! Dagen till ära bjöd SMHI på ett strålande väder och arrangerande Skövde CK bjöd på ett välorganiserat arrangemang, i vanlig ordning. Banan var enligt utsago från slutkörda cyklister, inte helt torr. Snarare bitvis ganska tungkörd, om jag tolkade orden mellan den stötvis och ibland oregelbundna andningen rätt.
Under dagens lopp, i dubbel bemärkelse, hade jag den stora förmånen att få stifta nya bekantskaper. Jag kom i slang (?) med cyklister från Västerås CK, La Lepre Stansa, Eksjö CK, och ett helt gäng andra trevliga människor jag aldrig tidigare träffat. Vi avhandlade viktiga saker som jobb, cykling (inte helt oväntat), tävlingsresultat, bilder, erfarenheter från tävlingar som cyklats, e.t.c. Ja allt det där man brukar prata om när man träffas på cykeltävlingar. Inget stort och revolutionerande i sig, men jäddrar vad trevligt.
Under denna säsong kommer jag att hålla antalet exponeringar nere, om inte orsak ges till andra beslut. Kanske ett strategiskt oklokt drag om man vill komma ut med sitt material. Men jag fick en idé inför starten av årets cup som jag vill prova. En idé om att i större utsträckning lyfta fram miljön och de omgivningar som loppen går i. Det innebär inte att cyklisten på något sätt blir oviktig, tvärtom.
Cyklisten blir en viktig ingrediens i bilden, men inte själva huvudmotivet. Det blir alltså mer fråga om att på bild försöka fånga valda delar av den natur, med cyklist, som utgör en av orsakerna till att så många människor väljer just cykling som motionsform. Dessa, och inte att förglömma, de så talande bilderna på alla hjältar vid målet efter att ha genomfört ett långlopp. Att försöka fånga det där oförställda ansiktsuttrycket som återspeglar obeskrivlig lycka över att ha genomfört något stort. Antingen det, eller: "Fy f-n vad skönt att sk-ten är över!"
Kanske det här upplägget inte tilltalar de av er som inget hellre vill än att se sig själv avbildad. Men detta är bara ett försök i min strävan efter att hitta nya infallsvinklar till att avbilda cykling. Må hända det bara är jag, men nog blir det väl lätt tjatigt om man inte försöker hitta nya hjulspår och provar något nytt? Rätt eller fel får framtiden avgöra. Det ena utesluter som bekant inte det andra och jag kommer med största sannolikhet att ta bilder med full fokus på cyklisten även i framtiden.
Håll med om att det är slående vad vacker och variationsrik natur vårt avlånga land har att erbjuda. En natur som kan upplevas utan andra strapatser än att helt enkelt ge sig ut på en cykel. Tänk bara på hur vädret var under Billingeracet. Varmt och med klarblå himmel, letade sig solens strålar ner genom det skira lövverket och snudd på bländade mig i det att ljuset reflekterades i tusentals vitsippor. Nästan så att det gjorde ont. Men allt det där har ju Karin Boye redan skrivit om. Om våren och att det göra ont när knoppar brista, alltså.
Fast det är ju klart, ni har ju fullt upp med att syresätta kroppen, en del har problem med domningar i armar och ben, kanske synrubbningar och ett antal andra orsaker som eventuellt försvårar möjligheterna att uppskatta det vackra under loppen. Eller? Med all rätt i så fall, vill jag tillägga. All heder åt er alla som ger sig den på att ta sig hela vägen från start till mål.
Inlägget kom inte att handla så mycket om själva tävlingen ur en cyklists perspektiv, snarare ett inlägg med personliga reflektioner om fotografering av cykel och långlopp. Något man kanske inte reflekterar över, är att fotografering under ett långlopp sker under stora skiftningar i ljusförhållandet till det man vill avbilda, sällan med möjlighet till att arrangera personerna i förhållande till hur ljuset faller. Därtill är jag hänvisad till langningsbilen och har därför kort tid för etablering vid langningsställena. Efter några exponeringar är det sedan dags att kasta sig in i bilen igen för att hinna till nästa langning.
Men det är det som gör fotograferandet av denna typ till en kul utmaning. Att iakttaga ljus och miljö, att försöka visualisera en bild för att om möjligt, ligga på framkant om man så säger. Jag vill inte påstå att jag lyckas varje gång, men jag ser det som en utmaning. En utmaning som kanske kan jämföras med den, som säkert många av er som cyklar känner i och med att ni anmäler er till långloppcscupens deltävlingar. Dock inte mätt i fysisk prestation förstås.
Trots mitt beslut om färre bilder under sommarens långloppsscup kanske just du fastnar på någon av dem. Du kan se ett urval av bilderna på min hemsida www.perengstromsfoto.se, både från i år och föregående säsong. Tveka inte att kontakta mig om du har några frågor om bilder.
Väl mött i vår vackra natur i sommar och, som jag brukar säga till grabben: "Ge järnet, men ta´t lugnt!"
Per Engström