Hej på er!

Nu var det ett bra tag sedan jag skrev en tävlingsrapport och det kliar lite i fingrarna att sätta igång.

Säsongen är redan igång igen och Billingeracet kördes nu i söndags. Arrangören Skövde CK utlovade en ny, uppdaterad och bättre bansträckning än tidigare och var riktigt nöjda med hur dragningen blev. Själv blev jag väldigt glad och nyfiken att köra en ny bana, det är inte ofta jag får göra det i Sverige nu när jag har hållit på några år. Jag tycker annars att det Billingeracet erbjudit tävlingsmässigt och banmässigt har hållit hög klass många år så jag hade höga förväntningar. 

Som uppladdning körde jag SWE-CUP i Säter i lördags. Det gick helt okej men jag hade en otrolig problem med håll genom hela tävlingen, vilket begränsade mina möjligheter att ta i mig ens någon energi under loppet, eller ens få ut det tryck i pedalerna jag vet att jag har. Det är första gången jag fått sådan håll på tävling och som aldrig släppte. Kunde ändå köra in på en sjundeplats vilket för ses som bra med den prestation som jag kunde genomföra för dagen. 

Efteråt åkte vi ned mot Skövde och blev varmt mottagna hos familjen Zälle som bjöd på mat och husrum, stort tack för det!

Tävlingsdagen

Vi åkte upp mot Billingen i Skövde ett par timmar innan start. Där uppe blåste det och var svinkallt vilket inte alls var någon rolig upplevelse. Den nya bansträckningen började likadant, med samma start första dryga kilometern, innan vi kom tillbaka till Billingen och ut mot Ryd. Där var några nya stigar inledningsvis innan man kommer ned på "gamla" bansträckningen i Rydskogarna. Det som tidigare år varit sista loopen var nu första, så den skulle ändå vara bekant för det mesta. Därefter väntade två kortare loopar närmare Billingen innan fjärde och sista drygt 4 kilometer långa loopen skulle ta oss från Caterpillarbacken, uppför Strupen och sedan i mål. 
Banan var som tidigare drygt 73 kilometer lång, så inga förändringar där. 

Jag var riktigt taggad på revansch från gårdagens tävling i Säter, och jag visste att med den form jag visat på träningarna senaste veckorna skulle jag ha en god chans till segern. Så det var det jag var inställd på och varit inställd på senaste veckorna.

Foto: Cykelkanalen.se

Starten gick och jag lugnades ned direkt. Efter ett par hundra meter hör jag smällar bakom och hör hur det kraschas. Kollar inte bakåt och vet inte hur det ser ut eller vilka som var inblandade. Jag håller mig hyfsat långt fram och när tiden var inne så gick jag ut till vänster och passerade samtliga, för att vara först in på första stigen. Tar mig in först och kan hålla min linje och fart där. Därefter lugnar jag ned mig lite och tillbaka mot Billingen igen så kommer det upp folk som passerar till höger och vänster. Det var motvind så det gjorde inte mig någonting. När vi kom in på löparspåren igen och det inte var lika öppet tog jag mig fram och lade mig bland de första. Visste att det skulle vara viktigt att vara bra placerad vid den nya stigen efter runt 6-7 kilometer, ned mot Ulverket.

Väl vid stigen var jag trots det ganska långt bak, runt 10-11 man, men det visade sig inte vara några större bekymmer. Farten var ganska bra men behaglig. Dock känner jag här att den håll jag hade under gårdagen i Säter börjar komma smygandes igen. Fan också, tänkte jag. Men intensiteten var inte lika hög idag som igår, så det blev inte mycket mer än ett orosmoment och en irritation. Dock blev jag väldigt osäker på energiintag och vågade inte riktigt ta gel eller mer en en liten mun sportdryck då och då, med risk att det skulle bli värre.

Vi kom ut ned mot klassiska vitsippestigen innan villaområdet som var lika fin som vanligt. Det samlade ihop sig igen på asfalten strax därefter och vi var en stor klunga. Inget konstigt egentligen då vi inte hade kört så länge eller speciellt hårt dittills. Tog en liten sipp sportdryck på grusvägen innan vi körde ut på den nyplöjda åkerskanten, längs med Mariestadsvägen. Där var det någon som tyckte det var en bra idé att försöka dive-bomba klungan på insidan och orsakade nästan ytterligare en onödig krasch. Vi klarade oss dock och körningen längs åkerskanten var nog den sämsta de senaste åren. Mjukt och dammigt och liknade mer en sandlåda. Det gick dock bra tillslut och vi var fortsatt en stor och samlad klunga in mot stigarna i Ryd. 

Där var första langning efter drygt 14 kilometer, men då jag knappt fått i mig något ännu och hållen fortsatt var irriterande närvarande så tog jag ingen ny flaska sportdryck av pappa, då jag fortfarande hade en hel del kvar av den jag startat med. In på stigarna i Ryd låg jag nästan oroväckande långt bak, runt 8-10 plats men kände mig ändå lugn med situationen. Det var Casper Johansson som var längst fram och höll tempot. Jag var nöjd men lite oroad att Axel Lindh eller Matthias Wengelin skulle få för sig att passera Casper och höja farten, då hade jag nog varit körd med min position. 

Foto: Cykelkanalen.se

Jag kunde ta mig framåt så småningom och förbättra min position. I den lite mer kontrollerade fart som dittills hade varit hade min håll näst intill försvunnit, så det var väldigt skönt. Började trycka i mig lite större mängder energi efter en dryg timme. 

Efter 26,5 kilometer fick jag äntligen möjlighet att ta mig fram i tät, och började öka på ordentligt på stigpartierna. Rydslingan är nog den del av hela långloppscupen som passar mig bäst, så till nästa år rekommenderar hag till Skövde CK och Mats Svensson att vi kör tre varv i Ryd istället ;)

Jag börjar ösa på lite på stigarna och tänker nog att det är några som är på gränsen när farten ökas. Efter ett tag ropar Axel att det är lite luckor bakåt och jag fortsätter att köra på. Vi kom ut mot nästa langning efter runt 31 kilometer. Där tar jag en ny flaska sportdryck av pappa. Strax därefter låter jag Axel gå upp och fullfölja hårdkörandet resten av delarna på stigarna innan vi kommer in mot Skövde och asfaltspartiet förbi Karstorp och bort mot backen vid Ulverket upp mot Billingen igen. Vi kör lite avvaktande genom stan bort mot backen. Här tror jag att vi är jag, Wengelin, Axel, Viktor Lindqvist, Hugo Porath, Casper Johansson, Anton Olars, Hugo Sandin och Johan Norén. Möjligtvis någon mer. 

När vi närmade oss backen så tog Viktor täten före Wengelin och sedan jag på Wengans hjul. Jag bestämde mig för att scrolla bort all info på Garmin framför mig och bara ha kartan framme, för att slippa se svart på vitt hur mycket jag skulle lida uppför backen. Sitter med kontrollerat och tar inte ögonen från Wengans bakhjul. Halvvägs upp ungefär, när vi passerat över asfaltsvägen och gått in i grusbacken går Wengan förbi Viktor och höjer farten. Här tror jag att Olars, Casper och Hugo Sandin får problem och släpper. Jag fortsätter att stirra på bakhjulet framför och veva runt pedalerna och inväntar laktatet. Laktatet kommer dock inte och det känns lätt och kontrollerat hela vägen upp. Skönt. Vi i tätsextetten har en ledning på runt 25 sekunder ned till Sandin och ytterligare ca 10 sekunder till Casper och Olars vid varvning ut på loop 2 efter drygt 40 kilometer. 

Foto: Cykelkanalen.se

Loop 2 var till stora delar samma som förra året, men åt andra hållet. Det inleddes med en hel del stigar där farten hölls uppe för att vi skulle dryga ut luckan bakåt. Efter någon kilometer övergår stigarna till lite mer lättåkta elljusspår/motionsspår. Ingen av oss var speciellt sugen på att hålla en stenhård fart utan det är fortsatt avvaktande och vi hjälps åt med dragjobbet. Det blåste en hel del och i denna del av banan var vi väldigt exponerade på de lättåkta partierna. Samarbetet flöt på bra och jag började kunna inta mer och mer energi. 

Efter runt 47-48 kilometer blev det återigen lite mer stigar, och ner mot banvallen som går mot Skara. Riktigt roliga stigar utför där jag ligger först. Kommer ut på ett välbekant hygge där vi kört många gånger förr, dock åt andra hållet. Nu var det lite mer flowigt ohc lätt utför, vilket är att föredra för egen del. Men det som kommer ner behöver även återvända upp, för strax därefter tar vi oss upp mot Billingeområdet igen. Ingen ville dock öka farten så mycket, så vi alla körde på utan att någon fick problem att gå med. Loop 2 avslutas med några kilometer på stigar, och där gick Viktor fram och körde ganska hårt. Jag fick bitvis slita för att gå med på hjul men kände aldrig att jag inte hade kontroll. Här någonstans började Norén att släppa taget och ett par kilometer senare, när vi kom in mot varvning/langning ut på loop 3 hade han släppt ett tiotal sekunder. Då var vi bara 5 kvar. 

Foto: Happyride.se

Viktor och Matthias fortsatte att köra på rätt hårt på stigarna ut på loop 3 också. Norén var borta. Efter ganska exakt 60 kilometer råkar Viktor köra fel och avvika från stigen och in på ett skogsmaskinspår. Vi inser efter 100 meter att det där inte kan vara rätt och vänder om alla fem. När vi väl kommer ut på rätt stig igen har vi tappat 35-40 sekunder och Norén ansluter lägligt till svansen av oss igen. Osis. Därefter var bansträckningen densamma som i början av loop 1 förra året, så där kände man igen sig och hade koll på stenar, rötter och linjer att köra. Vi kom bort mot det stora stenbrottet vid Våmb och körde ut på gamla banvallen mot Skara igen. Norén sladdade lite fortsatt men anslöt när det var mer lättåkt och ingen av oss där framme ville vara framme och köra hårt i vinden. Upp längs Nya Brandtorpsvägen och över den mot Caterpillarbacken. I botten av Caterpillar viker Axel åt sidan och ger sig, och jag får täppa de meterna framför honom till Matthias och Viktor.

Jag känner redan här att jag inte riktigt har tillräckligt med energi för att kunna gå med, men gör ett försök. Viktor vrider dock långsamt på mer och mer gas och både jag och Norén tvingas ge oss. Hugo passerar och går ikapp Länna killarna, starkt. Norén går även han om mig och ansluter till dem där det är som brantast. Jag själv har inget extra pulver kvar i benen, ingen glykogen över. Sett till de siffror de framför körde uppför de brantaste 90 sekunderna så ska jag vanligtvis kunna slita mig med.

De var inte mer än runt 15 sekunder framför uppe på toppen av Billingen och det skulle snart bli utför på stig igen ner mot Skövde. Jag öste på ordentligt och kom snart ikapp Norén på stigarna utför. Strax därefter anslöt vi båda fram till Wengan, Viktor och Hugo. Det var inte mer en drygt 3 kilometer kvar till mål, och Strupen var väl det som talade emot mig då energin var kaputt. Kunde gå med på stigarna upp och över Billingebacken men väl ute i Strupen började det köras på igen och jag gav mig. Jag manade på och försökte peppa Hugo så mycket jag kunde, säga att han har segern i sig och att han var starkast. När jag väl släpper i Strupen kör de på ordentligt och Norén släpper även han några meter. På toppen är det en kilometer kvar till mål och jag närmade mig inte Norén och Norén närmade sig inte täten nämnvärt. De tog det dock rätt avvaktande på slutet så vi kom faktiskt närmare, men när de vek upp på upploppet som är runt 300 meter långt och vindexponerat såg jag att Hugo var först med Viktor och Wengan bakom sig. Insåg att det skulle vara svårt för honom att vinna från det utgångsläget men det var riktigt nära dem emellan. Wengan lyckades smita förbi med ett hjul och vinna, strax före Viktor och Hugo. 10 sekunder senare kommer Norén in som fyra och några sekunder efter det jag som lite besviken femma. Jag vet att jag har mer i mig än vad resultatet visade. Med ett ordentligt energiintag från start och kontroll över håll så är det min tur snart. 

Foto: Sofia Åkesson

Jag får ändå säga att det var en godkänd första deltävling i årets Långloppscup, och ser redan nu fram emot nästa deltävling i Lida Loop. Jag körde inte den förra året så det ska bli riktigt roligt att återvända dit!

Ses vi där?