Hej!

I helgen kördes andra deltävlingen av Långloppscupen i form av Lida Loop. Det är ett lopp jag har lång historia med, då jag kört Lilla Loop som barn och ungdom och nu har det även hunnit bli en hel del starten i det längre loppet. I fjol missade jag loppet då det var samtidigt som världscupen i Nove Mesto. 

Jag åkte till Lida dagen innan för att testköra banan ett varv. De hade vänt på loop 3 så att man i år körde åt andra hållet, vilket skulle bli intressant. Körde igenom loop 1 + 2 ensam innan jag sällskapade med André Czarnecki på tredje och sista loopen. Det kändes bra inför morgondagen även om jag inte riktigt var övertygad om att det var helt bra att vända på loop 3, men det skulle upptäckas under tävlingen. 

Foto: Cykelkanalen.se

Damerna startade en timme innan oss herrar, vilket var bra. När starten närmade sig var det dags att värma upp och sedan gå in i fållan. Starten gick som vanligt direkt uppför backen. Nu har det breddas direkt efter backen så att det var brett och med fina möjligheter att ta sig fram. Körde rätt lugnt uppför backen och passade på att avancera på de breddade skidspåren innan det efter någon kilometer smalnade av och blev motionsspår som det brukar. Låg med bra runt 10 plats och kände mig bra. Efter drygt 4 kilometer tar jag mig upp och lägger mig som trea bakom Viktor Lindqvist och Östen Brovold Midtsundstad. Viktor kör riktigt hårt i de korta backar som finns i på loop 1. 

Toppen av startbacken. Jag skymtar i lila högt upp i mitten. Foto: Cykelkanalen.se

Efter drygt 9 kilometer kör vi in på första stigen och där ser jag till att lägga mig först för att kunna köra min fart. Den är dock kort och snabb och en bit senare kommer vi ut på lättåkta motionsspår igen. Det är oftast Viktor som är uppe och håller ett högt tempo och jag glider bak lite obekvämt långt ner, runt 6-8 plats. Kortare stigpartier och lättåkta motionsspår avlöser varandra. Vi är allihop på ett långt led och trots att det bitvis gått riktigt hårt så är det säkert minst 30-40 personer som fortsatt är med i matchen. Vi närmar oss en riktigt klurig högersväng, ganska brant utför och en skarp sväng åt höger i rullsten och sand. Därefter full spurt för att täppa de meterslånga luckor som blir mellan åkarna på nästföljande stig längsmed järnvägsspåren. Jag känner fortsatt att jag är lite obekvämt långt ner i gruppen, runt 8-10 plats, kanske inte främst för att jag var orolig att det skulle spricka av framför utan mer att jag skulle vara tvungen att slösa onödig energi i alla igångdrag, som på första loopen kommer konstant mellan stigar och svängar. 

Efter runt 15 kilometer hade arrangörerna lagt till en extra liten loop, som initialt var på grusväg och sedan en snabb stig. Avancerade fram på grusvägen och gick in på stigen som tvåa på Wengelins hjul. Efter stigen körde vi in på "gamla" banan igen, under järnvägsspåret. Där kom Richard Larsén som en kanon och körde hårt i 30 sekunder på grusvägen för att vara först in på nästa stig. Han låg och körde bort mot gamla flygfältet. Där var det öppet och mycket vind så det var lite avvaktande. 

När vi kom bort och körde längs med järnvägen och sista kilometern motionsspår innan vi vek vänster in på den tekniska stigen "diagonalen" blåste det rak motvind. André Eriksson drog hårt och vinkade fram mig, men slog inte av på farten nånting så kom inte förbi honom utan att behöva trycka på mycket mer, vilket jag inte kände att jag ville. Slog av lite och gick in bakom som fyra istället. Därefter brukar det alltid vara full gas och positionskrig in på stigen. Går in på stigen som 7:a bakom André Eriksson, Viktor Lindqvist, Matthias Wengelin, Östen Brovold Midtsundstad, Hugo Porath och Axel Lindh. 

Slutet på loop 1. Foto: Cykelkanalen.se

Vi tar oss igenom stigen på ett bra sätt allihopa och rullar ner mot Lida friluftsgård och varvning. Vi gör en 180° sväng och ut mot parkeringen och starten på loop 2. Ser då att Casper Johansson som legat längre bak i klungan stannar till i teknisk zonoch fixar något. Visade sig att hans styre satt löst. 

Vi går ut på Loop 2 och jag får sportdrycks- och is langning av mamma och vatten av Michele. Det var dock inget bra ställe att langa på så hinner endast ta sportdrycksflaskan och var tvungen att kasta strumpan med is tyvärr. Hann inte släppa styren för att få ner den i nacken innan backen som var rätt bökig och jobbig. 

Foto: Håkan Åkesson

Längre upp på stigen stod pappa och fotade och vi åkte sedan ner över asfaltsvägen och bort över det avverkade hygget. Farten var hög och jag tror det började spricka av mer och mer här någonstans bakom mig. Vi körde över den lite längre spången med staket på vänster sida vilket är lite halvsmalt med brett styre. Vi alla kom åtminstone över spången bra och körde på bortåt nästa backe. Viktor körde riktigt hårt uppför och det krävdes drygt 600w i 70 sekunder för att gå med uppför och över krönet. Hann dock återhämta mig något utför innan Viktor ökade farten igen i nästa backe vid Pålamalms naturreservat. Backen var inga problem att gå med uppför men därefter satt han fortsatt kvar och körde på så in i helvete på stigen som hade någon procents lutning uppför. Jag vevade på för glatta livet för att inte tappa Axels hjul och undrade och tänkte att nu måste han fan slå av snart. Men det gjorde han inte utan fortsatte köra ordentligt hårt. Var någon sekund ifrån att vika ner mig, men kollade bak och kollade om fler var med och såg typ 10 till bakom mig utöver de 5 framför Hur fan var det möjligt tänkte jag, att så många fortfarande är med när jag själv bara är en millisekund från att ge mig. Ger mig tusan på att gå med på Axels hjul för någon gång måste ju Viktor lugna sig, nog för att Boxholmspower är en annan typ av power än för oss vanliga dödliga men han borde ju tröttna någongång han också. 

När den raka stigen blev till lite mer svängig, teknisk stig kunde inte samma intensitet hållas uppe och även om det fortsatt gick ordentligt fort så känner jag att ingen kan hänga av mig på den typen av stigar och jag kunde återhämta mig något. Strax därefter blev det grus och lättåkt igen och avvaktande körning, så folk som släppt några sekunder på stigarna återanslöt och vi var fortfarande många i tätgruppen, säkert 15-18 stycken. Helt sjukt faktiskt, men trots att det bitvis kördes livet ur varann så gick det bitvis väldigt, väldigt lugnt så det gick att återansluta till oss. 

När vi närmade oss de sista stigpartierna på andra loopen ville jag försöka skapa något, så strax innan vi vek in vänster på en stig som var småteknisk utför går jag fram i tät och kör först in på stigen och gasar på. Men det är bara en kortare stigsnutt, och trots att den var teknisk utför var det för kort och sedan öppet och grusvägar, där vinden kom åt. När jag märker att inget händer slår jag av och ingen vill gå fram och köra. 

Kör ner på grusvägen och viker höger ut på en kortare asfaltsväg. Där slår jag av mer och Micke Tjulander tar tag i taktpinnen och gasar på uppför nästa backe. Han fortsätter att gasa på de paret minuter stigen fortsätter innan vi kommer ut på sista grusvägen som är ett par kilometer lång som tar oss tillbaka mot Lida igen. Vinden kommer åt och vi kör fortsatt väldigt avvaktande.

Ut på varvning ut till loop 3 tror jag att vi var 12 stycken i tätgruppen. Det var jag, Viktor Lindqvist, André Eriksson, Matthias Wengelin, Axel Lindh, Östen Brovold Midtsundstad, David Risberg, Hugo Porath, Micke Tjulander, Richard Larsén, Johan Norén och Viktor Henrysson. Fick nu langning igen med vatten av Michele och sportdryck och en isstrumpa av mamma. De stod inte så bra till utan väldigt nära anslutning till stigpartiet igen vilket gjorde att jag var tvungen att lägga mig sist och till höger för att få tag på allt. Hann knappt få i flaskan i flaskstället innan vi vek av in på nästa, nya stig.

Foto: Håkan Åkesson

Det gick bra ändå och stigen som nu var i början av loopen, var ju tidigare år avslutande stig. Mina planer sedan flera veckor tillbaka var att attackera på den stigen, men det var innan informationen om att de bytt håll kom ut. 

Vi kom ut längs Botkyrka golfklubb där hela klungan nästan krockade in i en golfbil och en kille med golfbag som tog upp hela vägen i en skymd vänstersväng. Vi alla höll oss på hjulen förbi där åtminstone. Det var grusväg och lättåkt bort mot Lillmalm och jag passade på att avancera fram något. Min plan nu var att vara först in på nästa stig som var från hög hastighet på gräs, drygt 130° sväng uppför in på en teknisk stig. När vi närmade oss ökade jag farten och passerade framåt, men Viktor såg mig och ökade han också. Vi var jämsides när vi såg att André hade tagit en lite annan väg runt och kom i en högre hastighet och bättre ingångslinje mot stigen. Han fick täten före Viktor, Axel som trängde sig förbi mig på innern in mot stigen. Där rök min plan på att köra stenhårt och grilla mig själv och de andra på den del av banan som nästan uteslutande var stig i 20 minuter (7,5km). Det märktes att André var trött för farten var tyvärr inte jättehög på stigarna och även om det sprack av lite till Micke, David, Norén och Larsén så kunde David och Micke ansluta igen senare på stigen och sedan även Norén och Larsén. 

När stigen var över och vi kom ut på motionsspår igen så tog jag mig återigen fram för att göra mitt försök på nästa stig. Visste att den förmodligen skulle vara för kort och med för långt med motionsspår till mål för att kunna skapa något. Men jag försökte och körde på hårt de dryga 4 minuterna som stigen tog. Blev riktigt trött men det började spricka av lite i gruppen. När vi kom ut från stigen så ville jag ha hjälp med att hålla farten uppe men ingen var speciellt intresserad, med motvind, motionsspår och drygt 7 kilometer kvar till mål. Det blev återigen avvaktande åkning och alla kom tillbaka igen förutom Henrysson som släppt tidigare ut på loop 3. 

Axel gjorde ett försök att göra någonting och attackerade i motlut och motvind men det var ingenting som hände. Det var lite avvaktande fortsatt innan alla ville ta sig fram för att positionera sig inför den sista stigdelen på "Diagonalen". Farten trissades upp och jag tror det var Wengan som var först in på stigen. Jag var nog 4-5 nånstans men tog en helt annan linje till höger än de andra och kom in bakom honom och Viktor. Tog dock några väldigt tveksamma linjeval därefter och blev passerad av ytterligare några. Det gjorde dock inte så mycket utan vi höll ihop. Det var Micke, Richard och Norén som fick problem på stigen och aldrig lyckades återansluta, så nu var vi "bara" 8 stycken kvar i tätgruppen. Inget som gynnar mig och mina förmågor. 

"Diagonalen" med runt 3 kilometer kvar till mål. Foto: Cykelkanalen.se

Näst sista till sista kilometern kördes på de breda skidspåren på sprängsten. Alla höll ihop och farten ökade återigen när vi skulle in på absolut sista stigen ner mot sjön Getaren. Jag orkade inte avancera någonting utan kom in på stigen som sjua med bara David bakom mig. Det är svårt att göra något i det läget. In mot stranden och sedan in mot upploppet så kommer vi ifatt ett par damer, och det blev lite slalom för oss runt Felicia Henttonen i backen in mot upploppet med 200 meter kvar. Inget som påverkade mig eller min placering egentligen men ingen höjdare att komma ikapp och passera sista kilometrarna.

Viktor lekte med oss övriga och vann före André och Wengan, Axel fyra, Östen femma, Hugo 6:a, David 7:a och jag rullade in sist av oss på typ min sämsta placering i Långloppscupen på ett par år. Något besviken åt det men å andra sidan så kändes kroppen bra och jag fick de svar jag ville åt. Resultatet är sekundärt.

Foto: Cykelkanalen.se

Nu sitter jag på Arlanda och författar denna tävlingsrapport, påväg ner till Andorra och årets första världscup för min del på söndag 1/6. Det ska bli kul, och intressant att tävla på hög höjd! Start och mål på 2000 meter och upp över 2250 m.ö.h som högst.