Långloppsbloggen - 6:a på Ränneslättsturen! - ctl00_cph1_head_topImage

6:a på Ränneslättsturen!

LLCportr.jpeg

 

Halloj!

Ett par dagar har gått sedan målgång i Ränneslättsturen och Eksjös upplaga av Långloppscupen. Ett riktigt roligt lopp med mycket stigar, inte lika mycket höjdmeter men ett bra arrangemang. Det är snarare regel än undantag att det är soligt och varmt på Ränneslättsturen och i år var det inget undantag, även om det varit regnskurar till och från och kom en liten skvätt regn ett par timmar innan start. 

En något justerad bana jämfört med tidigare år, samma snabba och lättåkta förstaloop, men med en ca 40 höjdmeter lång stigning efter 13km som kunde sålla fältet en aning. Sedan hade de p.ga. logistiska skäl ändrat ordning på ränneslättsspåret (7km kontinuerlig stig) och det som tidigare varit loop 2. De hade även lagt till mer stig sista 20km där man bland annat köra en sväng på Högefälle XCO-bana och lite nygjorda stigar. Riktigt bra!

Starten gick kl. 11:00 och genom Eksjö bort mot Ränneslätt. Masterbil genom stan sedan fri fart. Höll mig skapligt långt fram de första grusvägarna och fick en bra resa. Plötsligt dök första stigsnutten upp och jag var inte helt beredd på att den skulle komma ännu, men fick en bra innerkurva och kunde plocka ett par placeringar. Sedan var det hårdkörning hela stigen, och jag var tvungen att passera Daniel Brengdahl som släppte lucka framåt. Lyckades inte gå ikapp de första 7-8 cyklisterna på stigen utan fick jobba hårt på efterföljande grusvägar för att ansluta igen. Anslöt ensam men en kort tid senare kom ytterligare cyklister ikapp. Visste att efter ca 13km skulle den nya stigningen börja men även den kom som en liten chock efter en ganska skarp högersväng. Det gasades på ordentligt uppför och jag låg med bra på en 7-8e plats. Backen var som i två etapper med lite flackt i mitten, och jag blev ordentligt trött med 15-20sek kvar upp till toppen. Isak Nordin körde förbi som ett spjut och tog luckan som jag tvingades släppa. Som tur var fick jag sällskap med Jesper Svensson och Jesper Dahlström och Jesper kunde köra ikapp täten igen på vägarna nerför med oss andra i släptåg. 

Luckor hade skapats och vi var 9 stycken i en förstaklunga när vi närmade oss Ränneslätt igen och första spurtpris. Jag kände att jag hade bra ben och kunde återhämta mig bra trots att jag sotade ur benen ordentligt uppför backen tidigare. Men jag ville inte slösa krafter på att förlora spurtpriset så jag gled med långt bak. Missade vår första langning innan vi vek in på Ränneslättsspåret där jag var in på en åttondeplats på stigen. Ingen större panik att inte få min flaska sportdryck, då vår backup-langning var direkt efter den 7km långa stigen. Något större panik blev det dock när jag märkte att Axel Lindh, Emil Lindgren och Matthias Wengelin började glida ifrån oss andra i tätgruppen. Richard Larsén lyckades inte hålla hjul och Jesper Svensson lyckades passera Richard och ansluta till de tre i tät. Jesper Dahlström, jag, Johan Norén och Isak låg kvar bakom Richard och kunde passera först när Richard gled omkull. Strax efter kunde jag även passera Jesper och höjde farten och vi blev av med Jesper och Richard.

Fick en ny flaska sportdryck strax därefter vilket var välbehövligt, och jag, Isak och Johan försökte samarbeta för att köra ikapp tätkvartetten. Vi körde på bra och jag fick ännu en flaska sportdryck som var planerat, men då min förra fortfarande var relativt full så tog jag denna och stoppade i ryggfickan. 

Vid mellantiden i Vantarp efter 38km hade vi börjat komma ifatt damer som startat en halvtimme före oss, och vi skymtade även ryggarna av två som körde fort där framme. Jesper Dahlström och Richard Larsén. Vi tre tittade frågande på varandra och undrade hur de kunde vara före oss igen, de var ju avhängda för över en mil sedan. Mycket märkligt, då vi var rätt säkra på att vi kört rätt. Men vi körde ikapp dem i "Saxiska Schweiz", kom ut på efterföljande grusväg. De fattade inte heller något och blev överraskade av att vi kom bakifrån. I efterhand visade det sig att de kört vänster ut på en grusväg där banan gått rakt över och in på en stig och därmed hade de råkat kapa en minut på oss.

Jag gick om och fortsatte att köra på genom efterföljande stigparti, och de två släppte igen. Vi tre samarbetade bra och jag kände mig fortsatt stark på stigarna och märkte att Johan fick släppa några meter här och där. Därefter följde ett ganska långt parti in mot stan och sedan ut mot skidstugan igen med asfalt och grusvägar. Där måste Larsén och Dahlström kört järnet för att närma sig oss trots att vi samarbetade bra. Väl vid skidstugan var det ett till spurtpris, sedan en kortare loop på stig, för att sedan komma tillbaka till skidstugan och langning. Fick påhejningar och hörde sedan "det är bra, bara ca 10sek upp!" Jag blev förvånad och kollade bakåt, och där var Larsén och Dahlström några sekunder bakom oss. Helvete, tänkte jag och försökte höja farten en aning. Sista langningen ca 22km kvar till mål. Tyvärr missade jag även den och jag blev lite frustrerad ett tag, men lugnade mig sedan då det inte fanns något att göra åt saken just då. Vi körde på Högefälle XCO-bana och hoppade lite hopp vilket var en bra sak för de lagt till för att mätta oss lekfulla cyklister lite. Provade att gasa och märkte att duon bakom oss inte närmade sig utan snarare tappade, vilket var bra. Med 13km kvar till mål stod hjältarna Adam och Magnus Gustafsson med vatten, som jag hällde både i och på mig. Några sekunder senare vek vi in på en ny stig och såg en ensam Wengelin på åsen någon minut framför oss. Kul att se att vi inte var långt efter och jag fick mersmak. Fortsatte gasa med Johan och Isak i rygg. Kollade sedan bak, och såg att Isak var 40-50 meter bakom. Gött, han är trött tänkte jag och fortsatte köra. Visade sig att han hade pyspunka fram och framdäcket började kränga. Men, det visste vi inte då och jag fortsatte köra i rätt hög fart på stigarna, i hopp om att Johan skulle tröttna och att Wengan skulle vara ännu tröttare framför. 

Det visade sig dock att Johan inte tröttnade, utan stötte ut på en grusväg uppför en backe. Jag tyckte att jag svarade bra och kunde gå in på hjul. Men, väl över krönet fortsätter Johan sin attack och dunkar i ett par växlar ytterligare, vilket jag inte orkade. Han seglar iväg långsamt meter för meter och jag kunde inte göra något åt saken. Efter ett par minuter gav jag upp jakten och fokuserade på att inte bli jagad av Isak, Larsén och Dahlström bakifrån. Kilometerna tickade långsamt på och jag hade inte långt fram till Johan som jag såg ryggen på titt som tätt men kunde inte närma mig. Ut på de tunga, sugande löparspåren där korta, branta backar avlöste varandra. Äntligen kom jag igenom den smala lilla tunnel som tog oss under en grusväg och in på de sista 2,5 kilometerna av loppet. Riktigt tunga kilometer som var upp och ned, upp och ned. Över vägen vid campingen och ut på gräset som tog mig mot parken och runda vattentornet och målgång. 

Kom imål som 6:a, riktigt nöjd med känsla och kropp, endast 2:40min fram till Axel som lyckades dra det längsta strået före Emil och 35 sekunder bakom Johan. Efter mig kom Larsén in ca 3 minuter efter. Isak punkade ju tyvärr. Sista 10 kilometerna körde jag i princip solo endast 14 sekunder långsammare än Axel och drygt 22sek snabbare än Wengan, vilket jag är riktigt nöjd med!

Ranneslatt_matsa.JPG

Vi ses och hörs igen nästa helg på Mörksuggan!


/Erik