Nya banan på Billingeracet. Vad du behöver veta. 

 Det börjar dra ihop sig för premiärloppet i årets Långloppscup. BILLINGERACET 2.0. Borta är startbacken upp från stan och den smala branta backen precis innan man når toppen av Billingen. Den sista slingan, Rydslingan är i stort kvar i sin helhet, men dessförinnan väntar en hel del stora förändringar. Jag är ju en nyfiken själ så jag förhörde mig helt enkelt hos en del inhemska cyklister som kört den nya banan vad vi kan vänta oss. Här nedan kommer lite bilder, en beskrivning och lite reflektion av den nya bansträckningen ur åkarperspektiv, från cykelsadeln. Stort tack för provcykling, reflektion och bilder. 

Startloopen börjar med en lättare uppförsbacke där fältet kanske trycks ihop men på toppen kommer det sträckas ut. Goda omkörningsmöjligheter på startloopen. Efter ca 800 m passerar man stadion igen och ger sig ut på loop 1. Ut från starten är det på breda fina motionsspår. Konstsnön ligger kvar där solen inte kommit åt efter SM-veckan (Bild 1). Här tänker jag spontant att det kanske kan vara både lite slirigt och tungtrampat. Som Dalkulla är man van vid tjällossning på grusvägarna så här års. 

Efter bara någon dryg kilometer kommer så cyklisterna till den första stigen och enligt en av mina provcyklister en given flaskhals (Bild 2). ”Stigpartierna generellt är av kategorien enkla men vissa rötter och stenar finns självklart - det är trots allt skogen”. Ner genom skogen och på mestadels motionsspår med löst grus (Bild 3) som bryts av med kortare stigpartier och en hel del branta, men korta, backar. En av nedförskörningarna beskrivs som lite mer teknisk. Där kan man dra nytta av att vara teknisk och köra en rakare linje men man kan även välja en mer flowig linje och lättare väg ner. Ner mot dammen ovanför stenbrottet är det en del steniga partier men oftast är det fina, lättåkta stigar (Bild 4). 

Den första delen av första loopen bär det av uppför igen och det är varierad brett och fint motionsspår till en del stigar. Efter en skön utförslöpa genom fårhagen bredvid stenbrottet (se upp för löst grus i kurvorna!) bär det av ut på banvallen. I år bjuds det på välbehövlig återhämtning och går på 100% asfalt, uppskattningsvis 5km (Bild 5). Däremot är det svagt motlut hela tiden på asfaltspartiet. Man kan passa på och slänga ett öga ut över stenbrottet (Bild 6). 

Hastigt och lustigt in på den sista delen av första loopen, och nu bär det av uppför. Upp, upp, upp hela vägen upp till startområdet igen. Bryts återigen av med enklare stigpartier som ändå erbjuder lite andrum (Bild 7 och 8).

En sammanfattande och kanske talande sådan är att loop 1 är lite som sången i Emil i Lönneberga, ner och upp, upp och ner…Loopen bjuder på varierande körning på olika underlag. Allt från enklare stigar till grus och en banvall gör att det borde passa alla. 

Ut på loop 2 är det ett tekniskt parti i början men sedan är det breda fina motionsspår i ca 10km innan Rydslingan väntar. 

För egen del är det svårt att klaga. Två veckor på Mallorca, Öarnasö med dem man gillar mest och det man gillar mest. Hade kunnat bjuda på en fotokavalkad, men bilder därifrån finns i andra sociala kanaler. Jag ser fram emot att cykla MTB även om det kändes allt annat än självklart efter många pass på landsvägscykel att sitta upprätt och hålla i ett rakt styre. Stigarna i Dalarna är knappast snöfria, men Billingeracet är långt så tekniken kommer nog komma. Jag hoppas vi ses i Skövde! Glöm inte anmäla dig till Cykelfesten. 

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4 - Lättåkta stigarBild 5 - BanvallenBild 6 - Stenbrottet

Bild 7Bild 8