De senaste åren har jag varit med om flera mountainbikejubileer: 

Det första var 2021. Då firade jag att det var 30 år sedan jag startade tidningen Svenska Mountainbike-magasinet. Samma år körde jag jubilerande Bockstensturen tillsammans med Ulf Dovemark, mannen bakom både den tävlingen och idén till Långloppscupen.

Under 2022 trampade jag först igenom Mörksuggejakten i Rättvik och Ränneslättsturen i Eksjö innan jag upptäckte att det var dags för jubileum i Ludvika. Finnmarksturen skulle bli 30 år!

Eftersom jag var med vid premiären var jag bara tvungen att åka dit. I bakhuvudet fanns också hoppet om att få träffa andra cyklister som också varit med första gången.

Det blev inte riktigt så.

Till min stora glädje träffade jag på Börje Lindberg, som själv tog initiativ till arrangemanget, men nu cyklade han inte utan höll sig bland publiken. 

Covid-pandemin har påverkat alla motionsarrangemang väldigt mycket. Långloppscupen tvingades att stänga ner helt och hållet en tid. Parallellt ökade intresset för mountainbike dramatiskt. Cykelförsäljningen har slagit rekord och handlarna har ofta sålt slut på populära modeller redan tidigt på säsongen.

Så när det var dags för Långloppscupens omstart 2022 räknade jag kallt med att det skulle bli deltagarrekord på alla tävlingar.

Det blev det inte!

Snarare tvärt om. 

Det kändes både fel och, faktiskt, obegripligt:

• Rekordmånga i skogen.

• Rekordmånga nya cyklar.

• Fina tävlingar med fokus på en charmerande blandning av både elit och motionärer. 

Men deltagarna kom inte alls i de mängder som arrangörerna hoppats på.

I många fall får vi gå många år tillbaka i tiden för att hitta samma storlek på startfälten.

Nu finns det många tänkbara förklaringar till det som hände. Första sommaren efter pandemiupphållet fanns det mycket att ta igen. Det var så många uppskjutna bröllop, födelsedagskalas och släktträffar som gick före motionslopp i kalendern… 

Men i år blir det annorlunda!

Själv satsar jag mer än någonsin på Långloppscupen:

I december fyllde jag 70 år och gav mig själv en hårdsatsning på nästa mountainbikesäsong i present. Nu har jag levt min dröm i drygt två månader. Konkret betyder det träning minst sex dagar i veckan. 

Det låter kanske inte som en dröm, men jag påverkas på helt andra sätt än jag förväntade mig. Mer om det i min nästa blogg.

Det är lätt att bli nostalgisk när man blir lite äldre. Som Galenskaparnas Claes Eriksson har konstaterat: ”Det finns så mycket mer förr att tycka bättre om…” 

När jag läser igenom vad jag skrivit inser jag att det är med nostalgi min historia börjar – om hur Långloppscupen startade. Men sedan dess har det snart gått 30 år och jag har inte på något sätt bidragit till hur arrangemanget utvecklats. Det är i stället Lasse Strand och hans partners som ska hyllas för fantastiska insatser för mountainbikesporten. Tillsammans med en rad arrangörer har de inspirerat 10 000-tals människor att börja cykla långlopp i skogen. 

Räkna med att vi blir några tusen till i sommar!