Tung dag på Mörksuggan...

Erik_bloggbild2019.jpg

Halloj.

Åter en deltävling är till ändå, helt sjukt vad fort det går. 5/8 är nu avklarade och jag kan konstatera toppar och dalar under dessa tävlingar. Trenden på de senaste två loppen har dessvärre varit nedåtgående, dock främst pga materialstrul och klantighet på Ränneslättsturen.

Måste även nämna att jag haft en hel del materialproblem. Min bakdämpare pajade helgen innan Långa Lugnet och lämnades där in på en butik i Falun som skulle skicka den till Fox i Danmark men det dröjde veckor innan Fox fick dämparen och väl där hade de inte reservdelen på lager. 

Så sedan den 25 maj har jag stått utan egen bakdämpare och fått låna olika fram och tillbaka från olika personer med samma typ av cykel som jag. En jäkla strul då ingen kunnat låna ut längre tider utan har mest lånat ihop en dämpare lagom till tävling och sedan lämnat tillbaka den, vilket gjort att min träning på MTBn varit väldigt begränsat. Fast personerna som lånat ut grejer har varit guld värda och jag är jättetacksam över det. Men jag står fortfarande utan dämpare och måste anpassa min träning till min cykelcross i veckorna...


Till Mörksuggan...


Kvällen innan tävlingen monterade jag på en lånad bakdämpare, justerade den och provkörde uppe i Mora. Cykeln kändes bra första skogsturen sedan Ränneslätt. Men jag själv kände mig trött och tung. Höll hoppet uppe och tänkte att när det känns segt på väckningspasset blir det kanon på tävlingen.

På morgonen styrde jag till Rättvik i duggregn. Även på uppvärmningen kändes det segt och jag kände mig inte riktigt taggad. Masterstarten gick genom stan och jag hamnade otroligt långt bak. Ogillar starkt denna start. Massa hets bakom bilen när folk ändå stumnar efter 60 sekunder uppför Vida Blick. Att folk aldrig lär sig. Fastnade bakom folk här och där och det var långt fram. När det flackade ur på mitten var det redan lucka till täten. 90 graders sväng sedan sista halvan av backen, tog följe med Limpan och Dennis Wahlqvist upp till toppen. 


Foto: Cykelkanalen.se

morksuggan_gasp.jpg 

Foto: Cykelkanalen.se

vida_blick_suggan.jpg

Foto: Cykelkanalen.se


Uppför backen kändes det helt okej och jag kunde köra utan att gå på alltför mycket rött. Men därefter hade jag svårt att återhämta mig och på första stigen kändes det som om jag stod still och Martin Eriksson och David Risberg fick lucka framåt. Vi (jag, Limpan, Axel Lindh, Viktor Lindqvist och Nils Lillpers) kom dock ikapp ganska snabbt och fick till ett bra och hårt samarbete, vi tog in på tätklungan (förutom Wengelin och Lindgren som seglat iväg redan på första stigen). Det tog dock hårt på krafterna och jag kände mig riktigt svag och kunde inte återhämta mig ordentligt. Trots att vi samarbetade bra och körde fort kom gruppen bakom oss ikapp med Viktor Junell i spets. Det blev en riktigt stor klunga in mot första langning vid Nedre Gärdsjö efter 24 kilometer. 

23

Foto: MTBfoto.se

Fick en ny flaska sportdryck fylld med Enervit av mamma. Efter ytterliggare några kilometers hårdkörning närmade vi oss klungan som körde om tredjeplatsen snabbt, och var ifatt på de sandiga stigarna efter drygt 30 kilometer. Tempot var väldigt lågt kändes det som och klungan måste varit nästan 30 man stor. Låg på Axels hjul när vi kom ikapp men han nöjde sig inte med det utan passerade fler. själv nöjde jag mig med att ligga kvar och försöka återhämta mig bäst det gick. Det kunde ju fortfarande utspela sig till att bli en bra tävling, måste bara ta mig fram i klunga. Lättare sagt än gjort, och jag tittade orkeslöst ned på garmin och såg att inte ens halva loppet var kört. Detta skulle bli tufft, tänkte jag. 

morksuggan.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

Strax därefter kom vi till Solberga, gjorde en 90graders sväng och sedan den näst längsta stigningen på hela banan, på drygt 80 höjdmeter. Såg redan innan jag gjort svängen att de i täten på klungan ställde sig upp och tryckte på och då var det tack och godnatt för min del. Jag kände mig orkeslös på grusvägarna och orkade inte trycka på alls. Fick även slita ont uppför. Vi bildade en klunga med mig, Martin Eriksson, David Risberg, Tommy Hammarström och Nils Lillpers. Passerade langningen vid Östbjörka och jag tog en ny flaska Enervit av mamma, var nära på att tappa flaskan för första gången nånsin, men lyckades på nåt sätt rädda upp det och fångade. 

301

Foto: MTBfoto.se

9
301
4

Foto: MTBfoto.se

Vi fångade in Albin Pettersson och Henrik Blom. Passerade Dalhalla och sedan kom vi ifatt Henrik Sparr som tydligen kraschat hårt, men klarade sig som tur var utan större skador. Han satt på cykeln och trampade iallafall, när jag frågade hur det gick. 

Kom till Nittsjö och uppför sista backarna till spurtpriset, gick med nöd och näppe med. Blom hade släppt och jag tror även David släppte här någonstans. Nu gav jag mig fan i att jag skulle bli ifrånåkt sista milen som till stora delar går på fina sandiga stigar. Det blev några småluckor, Martin attackerade men jag körde in luckan. Därefter körde han på på stigarna och jag kände att jag med lätthet kunde följa, en känsla jag inte haft tidigare under dagen. När vi kom till den sista egentliga backen där cykelklubben Brudpiga varje år står och hejar och spelar musik höll Martin en hög fart och jag tittade bak och märkte att det var en lucka bak till Albin och Nils. Peppade på Martin lite och märkte att de inte närmade sig.

Kilometerskyltarna tickade långsamt ned, 4km... 3km... Upp vid Jarlstugan och ut på sista korta 2km slingan. Kände mig stark nu och visste att jag kunde ta Martin. Funderade om jag skulle gå om tidigt och försöka attackera ifrån eller om jag skulle vänta till spurten. Fick bli det senare. Gick med lätthet med trots att pulsen tickade en bit över 90-94%. Kom ut på gräset 300 meter innan mål, väntade ett par sekunder innan jag vek vänster och spurtade förbi. Märkte att jag fick många meter och kunde rulla över mållinjen på en missnöjd och dålig 16:e plats i elitklassen. 

Nu har jag 3 veckor på mig att vända på formen och bli snabb igen innan Långlopps-SM och Finnsmarksturen! men innan dess blir det en Engelbrektstur i Norberg! Hoppas även att jag hinner få tillbaka min dämpare innan dess....