Tävlingsrapport från Cykelvasan!

Erik_bloggbild2019.jpg

Halloj!

Några dagar sen tävlingsrapport från Cykelvasan, på grund av några dagars husbilssemester i Lillehammer direkt efter loppet.

Min vasaloppsvecka startade redan förra onsdagen då jag bestämde mig för att cykla Vasalopps-sträckan från Mora till Sälen och vidare till Lindvallen där pappa mötte upp med husbilen. Är glad att själva tävlingen går åt andra hållet då det var betydligt mer kuperat och uppför åt detta hållet ;). I Oxberg mötte jag Wengelin som körde åt rätt håll och när jag kom fram till Mångsbodarna träffade jag på min gamla tränare från Hagströmska gymnasiet Marcus Johansson och vi sällskapade därifrån till Lindvallen. Trevligt!

Cykelvasasprinten Fredag 15:00

I år fick jag även frågan om jag ville vara med i Cykelvasasprinten, var lite tveksam först då jag inte är en vidare bra sprinter längre, är ju van med masterstarter nu för tiden! Men jag tackade ja, ett kul tillfälle att visa upp sig och ett bra väckningspass till Vasan.

Provade på sprintbanan på fredag förmiddag och på eftermiddagen var det dags. Var faktiskt riktigt nervös, mina startförmågor är inte längre som de brukade vara. Det var sjukt mycket publik och det var en mäktig känsla att ta i framför den största publik jag tävlat inför.

Körde mot tvillingarna Lindh, Oscar Lind, teamkompis Calle samt Filip Stark. Kom iväg sist i starten men kunde avancera upp min till en fjärdeplats innan målgång. Det är jag nöjd med och hade inte förväntat mig något mer än så.


Cykelvasan Lördag kl 08:15

Vaknade upp laddad och taggad på en dag i sadeln. Cykelvasan är alltid ett speciellt lopp, det är det lättaste men även det svåraste loppet om året. Pressen är lite högre än vanligt då det är riktigt prestigefullt att placera sig bra på något av Vasaloppens lopp, då de är de enda lopp normala människor utanför sporten kan förstå hur bra ens prestationer på cykeln är. Banan är i det enklaste laget vilket gör det svårt då många starka cyklister orkar och klarar av att hänga med på annat sätt än om det skulle vara mycket singletrack och stigcykling. Att det dessutom var motvind till Mora gjorde förutsättningarna ännu sämre.

08:15 gick starten för oss och det var en behaglig fart uppför startbacken. Första attacken kom av Gustav Johansson och därefter skedde små attacker titt som tätt. Jag kände mig bra och höll mig långt framme. Gjorde en stor del av dragjobbet första kilometrarna samtidigt som Daniel Brengdahl och Johan Svensson gick iväg innan spurtpriset i Smågan och fick ett tiotal sekunder. Jag drog igenom klungan som trea genom Smågan. Strax därefter gick det iväg några fler, b.la. teamkompis Anders Solin, Edvin Lindh och någon mer och gick ikapp duon. Själv sjönk jag ned i fältet och hade svårigheter att ta mig fram igen. Hyfsat lugn åkning och motvind gjorde att farten var ganska låg bitvis och många åkte med. Genom Mångsbodarna var jag så långt ned som 37:e man och kände mig lätt stressad, då jag trodde att det skulle börja gå fort i backarna runt Tennäng och Risberg. Tog mig sakta men säkert framåt i fältet och vid Tennäng fick jag en ny flaska sportdryck av pappa med 61 kilometer kvar. Klungan var fortsatt drygt 100 man stor och då trodde jag verkligen att det skulle tryckas på ordentligt i Risbergsbackarna. Men det gick inte så fort som jag hade trott och det var väl lite tur i oturen. Tur, då jag låg för långt bak för att täppa en möjlig lucka längre fram, men skönt just därför.

När vi klarat av det kuperade Risberg tog jag mig fram ännu lite mer. När vi körde jämte Vasaloppsvägen efter drygt 42 kilometer låg jag bakom Sparr och även senare Micke Olsson vilket var en trygghet att ligga i närheten av dem, som är duktiga på att ta sig fram i klungor. När vi passerade bergspriset i Evertsberg efter lite mer än halva loppet hade Viktor Junell och Daniel Brengdahl återigen attackerat och fått en lucka på uppemot 30 sekunder. Jag passerade som 15:e man i Evertsberg och fortfarande var det nästan 100 cyklister i klungan bakom Brengdahl och Junell. En minut senare började det regna och och regna ordentligt och det blev begränsat synfält i utförslöporna efter Evertsberg och ned till Vasslan.

I Vasslan stod pappa med en ny flaska sportdryck men fältet var utdraget och det gick riktigt fort så bestämde mig för att inte ens försöka ta flaskan. Hade dryck kvar och Isaks föräldrar skulle stå i Hökberg med en flaska, så jag skulle ta den istället tänkte jag. Kunde avancera fram lagom till Lundbäcksbackarna och se teamkompis Isak få en mindre lucka på vägarna därefter. Jag låg i tät i klungan bakom och ville se Isak köra ifrån oss, men luckan förblev lika stor och vi gick snart ikapp igen.

Nu skulle det komma ett kritiskt avgörande i loppet, trodde jag. Oxbergsbackarna. Stenhårda och en ganska lång backe där det brukar tryckas på ordentligt. Låg ganska långt fram in i backen på hjul på Mathias Helin. Jag hade rätt, det trycktes på ordentligt där framme och och fältet splittrades. Mathias tvingades släppa Henke Janssons hjul och 100 meter innan toppen gick jag om och förbi Mathias för att försöka ansluta fram igen, vilket jag lyckades med strax före Oxbergskontrollen. Farten sänktes dessvärre efter kontrollen och folk kunde ansluta bakifrån igen, vilket var riktigt synd för där skulle det kunna kastas av en hel del fler människor. Vi var ca 19-20 personer vid kontrollen i Oxberg som hade en mindre lucka till övriga. Men det trycktes ihop efter kontrollen. När vi närmade oss Gopshus skidbacke efter drygt 70 kilometer hade jag tagit mig längst fram igen, skönt att inte ligga för långt bak. Här gjorde Erik Mattelin en fartökning som ingen svarade på, funderade en sekund på att attackera ikapp men bestämde mig för att inte göra det. Mattelins lucka ökade och till slut var han utom synfält. Blev lite orolig att andra skulle kolla för mycket på varandra för att glömma att Mattelin var framför då farten sänktes ordentligt. Han fick snabbt en lucka på över 30 sekunder.

Jag bestämde mig där och då att hoppas att Mattelin skulle hålla undan och ta hem en storslagen seger och även vässa armbågarna och hålla mig inom topp 10 resten av resan. Favoriterna höll sig långt fram och jag kände mig riktigt stark.

Vi närmar oss Hökberg och drickalangning. Farten höjs i backen upp till Hökbergskontrollen och jag låg alldeles för långt på vänster sida för att komma åt Isaks föräldrar som langade sportdryck. Missade då även att ta flaska även där, men jag hade fortsatt dryck kvar i flaskan. Passerade Hökberg som 14:e man och fortsatte ligga med långt fram. Kände mig fortsatt stark och bestämde mig för att komma topp 10. Mattelin var fortfarande en bra bit framför och jag unnade honom verkligen att vinna. Vi passerade Läde med drygt 15 kilometer kvar till mål och man kände på cyklisterna att alla var på hugget för att ta sig fram.


När vi passerade Eldris med sista 9 kilometerna kvar körde Calle Friberg in i en stolpe och fastnade med styret i snitslarna. Jag låg precis bakom och han lyckades rätta upp det där och bli av med pinnen och bandet. Körningen började bli orolig och det kom små attacker då och då. Med 6 kilometer kvar hämtade vi in Mattelin igen som gjorde det starkt försök. Strax därefter såg jag min chans och försökte en fartökning. Fick med mig Albin Johansson och vi försökte samarbeta men de kom ikapp igen strax därefter. Hade som tur var fortsatt bra tryck i benen. In mot Hemus och skidstadion och det trycker på bakifrån och folk försöker ta sig fram på dumma och farliga ställen. Dessvärre innebar det att jag kom bakåt i klungan. Farten var skyhög i motvinden men trots det kände jag mig stark. Omöjligt att ta sig fram vilket gjorde mig rätt irriterad. Personer jag inte ens visste var med i förstaklungan visade sig för första gången de sista kilometrarna.

Vi körde under Oxbergsvägen och in mot Moraparken. När vi hade löparbanan på höger sida och dammen på vänster valde en cyklist att ta vänster om en björk som står mitt i, för att försöka avancera. Bestämde mig för att även jag ta hans spår. Dessvärre stod det en äldre dam och kollade precis bakom björken. När cyklisten framför mig passerat henne fick hon för sig att gå från sitt ställe, gick ut mitt framför  10 meter framför mig och jag får ställa mig på bromsarna och veja för att inte damma rätt in i henne. Förlorade fart, tid och placeringar i detta kritiska läge och jag blev riktigt jävla förbannad. Skulle omöjligt kunna avancera fram genom campingen och in på upploppet och låg runt 25-30 placering riktigt jävla sur. Jag var värd mer. Kom in i mål 3 sekunder bakom Emil Lindgren som spurtade hem segern men hade 22 till personer framför mig. 3 sekunder från seger. På en 24:e plats. Borde var nöjd, 3 sekunder från seger i Cykelvasan är egentligen riktigt riktigt bra, men jag kan omöjligt vara nöjd med så många framför mig. Jag vet att jag kan bättre. Nästa år går det bättre.


Instagram: erik_akessson (tre st s)

Strava: Erik Åkesson CRT

Facebook: Erik Åkesson