Rutinernas tid är här

Linda_bloggbild2019.jpg

I helgen smäller det. Sista deltävlingen i årets Långloppscup. Bockstensturen är ett riktigt kraftprov och har allt som jag älskar. Långt, hårt och mycket stig. Det var därför jag med en stor klump i magen pussade Henrik hejdå i morse. För jag missar festen. Jag ska på internat med jobbet, något som är bokat sedan länge, och det kommer bli kul det med. Men jag kommer saknar er, jag kommer sakna tävlingsnerven och jag kommer sakna känslan när man passerar mållinjen. Så pass mycket att det knyter sig i magen när jag skriver det här. För mig är också helgen för Bockstensturen mer än bara cykling. Det är en helg i kärlekens tecken. Det var just i Varberg, i en hotellreception som jag mötte Henrik för första gången för tre år sedan. Vi, två nyskilda själar som bara skulle prata. Om hur man får ihop träningen som ensamstående med barn. Det var ett samtal som aldrig tog slut utan varade inpå morgontimmarna. Sedan dess har få saker känts mer självklara än att vi hör ihop. Det är något som skall firas när vi ses igen på söndag. Jag hoppas att jag då får en detaljerad racerapport över ett glas rött vin. 

Annars då. Sommaren närmar sig sitt slut och så också en tillvaro av vila och oplanerad tillvaro. Jag har inte kört ett enda strukturerat träningspass sedan i slutet av maj. Det har tävlats så klart, men däremellan har det faktiskt mest myscyklats den här sommaren. Det har behövts och varit välbehövligt. Mitt cykelår har kantats av sjukdom. Jag inledde med ett sex veckor långt uppehåll pga influensa i vintras och därefter har det varit många förkylningar och framförallt bihåleinflammationer. Det har inneburit frustration och träningsstress. När jag sedan fick en UVI när vi var på Mallorca var psykbrytet nära. Så mycket förväntningar som grusades. Något som lätt gör att glädjen i cyklingen försvinner. När Axel hamnade på sjukhus i juni fick jag två veckor till utan träning och där och då bestämde jag mig för att ändra mitt mindset. Släppa alla tränings- och prestationskrav. Inse att 2019 kommer att bli ett mellanår. Ett år då förutsättningarna för träning inte funnits där fullt ut. Jag tror att man kan bli riktigt bra av att träna nästan vad som helst på cykeln - så länge man cyklar mycket. Du kan köra hårt, lugnt, långt, kort. Den absolut viktigaste grundstenen är kontinuitet. Finns inte den så blir man inte bra. Så här i efterhand klappar jag mig på axeln att jag gjorde det. Det är också en form av mental styrka. Det gav mig många fina turer med barnen och mycket cykling i skogarna hemmavid. 

Det har också varit en sommar med mycket barntid. En sommar då jag varit ledig mycket, men där Henrik haft EN semestervecka - och det var när Axel låg på sjukhus. Det har inneburit ganska mycket marktjänst, något det blir mycket av med fem barn i huset. 

Men nu börjar skolorna och vardagen. Det innebär ett lite mer uppstyrt schema. Mitt sug på att träna hårt på cykel har börjat infinna sig. Jag har nästan glömt hur det är att köra intervaller, och saknar känslan som man får efteråt. Jag har också börjat drömma om annan träning. När dimman ligger tung på morgonen blir jag sugen på gymmet. Ett ställe jag aldrig kan motivera mig till under sommarmånaderna. Jag drömmer om att springa, något som inte direkt funkar med mina knän - men nåt pass ibland. Hela sommaren har jag ondgjort mig över rullskidåkarna som passerat här utanför. Vem kör liksom rullskidor i juli. Men även det suget börjar komma. Samtidigt bromsar jag mig själv lite. Vill njutcykla lite till. För hösten är lång. Motivationen skall räcka länge och formen inför sommaren 2020 byggs inte i augusti och september. 

Det kommer så klart tävlas mer även i höst och vinter. Snapphaneturen, Century CX, Uka Pain. Det är en cross-säsong i antågande och jag äger ju numera en cross. #crossiscomming

I april åker vi till Mallorca. En veckas cykling i bergen. Den här gången avrundar vi med Mallorca312. 312 km och många många höjdmeter. Det kommer kräva sin vinterträning. Men jag är redo och laddad. Är du på Mallorca den 25 april nästa år så häng med. 

IMG_3986.jpgJag älskar Mallorca!

Även arbetet i grengruppen fortsätter och jag hopps på en fortsatt positiv utveckling 2020. Så, stå ut - det kommer bli fler blogginlägg framöver. 

IMG_4674.JPG

IMG_6703.JPG

IMG_7854.JPG


IMG_7852.JPG

IMG_5176.JPG

IMG_5011.JPG

Se vilken sommar det varit där ute i tävlingsspåret. Helt fantastiskt ändå. Tro mig, det spelar ingen roll om din FTP är 10W lägre. Det är det viktigaste jag lärt mig den här sommaren. 

Ni som kör imorgon, cykla lite för mig med!