Några dagar kvar till Ränneslätsturen

20150621_154701.jpg

Att ränna runt för mig är att springa runt men nu är det dags att ränna runt i MTB-spåren runt Eksjö igen. Hade ett långt och jobbigt träningspass i söndags med några tappra själar som hittat från midsommarfirandet, tyvärr bara snabbisar från våra mer avancerade tränings grupper. Jag hängde på hyfsat bra ett tag och sedan var jag som en urkramad disktrasa. Att hänga på hyfsat bra innebär för mig att inte bli frånåkt flera kilometer på en gång.

Måndagens träningspass bestod av enklare cykling, i alla fall lite kortare. 1½ timma istället för nästan 4 timmar. Det gick också bra mycket lättare att växla då jag i söndagen insåg att det fanns ett ton SKIT mellan klingorna på bakhjulet.

Jag som har cyklat runt och undrat varför min cykel inte verkar må bra. Växlarna har hackat och hoppat och någon gång under varje lopp har kedjan hoppat. Efter min kärleksförklaring till min cykel i mitt första inlägg här på bloggen måste jag säga att jag skämdes där jag satt och pillade ut lager på lager av smuts. Tricket att dra med trasa mellan klingorna som jag provat tidigare och bara känt ”funkar inte” fick en helt ny mening när jag efter att ha pillat faktiskt kunde få ner trasan mellan klingorna och dra den fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och…

Att vårda en cykel är ju som att vårda ett förhållande om man inte bjuder till och ger kärlek och omvårdnad så kan man ju inte heller få någon kärlek och omvårdnad tillbaka. Med rengjorda klingor och med en alldeles egen ny och fin Västerås CK klubbtröja planerar jag nu att glänsa i spåret till helgen.

Jag hoppas att du som läser redan är anmäld, annars går det ju alltid bra att efteranmäla sig på plats på söndag.

Just det, glömde ju nästan bort. Provar en ny tröja, rengjorda klingor och tänker också passa på att prova en annan typ av uppladdning denna gång. En 60-års fest som uppladdning kan väll knappast skada, då jag ändå sover så dåligt natten innan ett långlopp.

Hoppas att banan är någolunda torr och att alla 900 cyklister kommer iväg på bästa sätt. Det jag är mest nyfiken på är om den där biten innan tunneln är kvar. Den alldeles innan slutet. Där det stod döda, taggiga granar vid sidan av ett krondike fyllt med gegga. Innan start förra året sa man att man skulle köra försiktigt där, då det var nyavverkat och inte fanns några spår. Fem timmar senare fanns det inte ens någon mark som det kunde vara något spår på. En helt obeskrivlig syn, ni som var där vet! Helt hysteriskt skulle man kunna säga.

Hur det än blir så kommer turen bli fin och det är extra roligt med turerna som återkommer till samma punkt så att människor kan se cyklisterna flera gånger och heja på flera gånger.

Håll tummarna för finväder
Vi ses i spåret
Catina