Med en speciell känsla inför Västgötaloppet

Monika_bloggbild_ny.jpg


Så var det dags för den sista tävlingen i långloppscupen nämligen Västgötaloppet, sååå kul lopp! Det var med blandade känslor jag laddade inför den. Det är rätt skönt att tävlingssäsongen nu är över och jag kan ta kaffe och smörgås och myscykla på långturerna istället för vatten och gel och ligga på rött men samtidigt en viss tomhet att inte ha någon speciell utmaning att se framemot.  Fast utmaningar kan ju se väldigt olika ut t.ex. som det här med att blogga för långloppscupen, det har varit en utmaning för mig men jag tog den just för att göra något jag aldrig gjort tidigare och det man tränar på blir man bättre på så vem vet hur det här ska sluta. ;)

Planen var att åka ner till Ulricehamn på torsdag kväll men med en förkylning spökande i kroppen och ett kanske inställt lopp p.g.a. storm och klass 2 varning så kändes det mycket bra att vänta och se vad som hände. Haha jag höll tummarna för att det skulle bli inställt!! ;) Men som tur var så blev ju prognosen bättre och vad gör väl det om det blåser 15 i byarna och regnar småspik vi är ju trots allt cyklister och inte fotbolls-spelare. ;)

Jag vet ju med mig att jag behöver lång uppvärmning för att få igång kroppen men det lockade inte alls denna dag när det varje gång jag stack ut huvudet kom en regnskur. Men jag tänkte att det löser sig för mitt mål för dagen var att bara ta mig runt med de förutsättningar som fanns.  Så hur var förutsättningarna då?  Jo förutom blåst och regn så skulle vi få glädjen att cykla i ett ganska sugande och geggigt underlag vilket inte ger så mycket gratis utan man får jobba för varje meter och har man tur så kan man se lite ut genom glasögonen mellan alla ler prickar. Med andra ord rätt förutsättningar för mig som är seg och stark och gillar när det är lite djävligt bara jag slipper frysa. Något mer som var kanon är att vi tävlingsdamer fick en egen start 5 min efter herrarna, det tar sig ;)

42389533_636768306721132_892665831001948160_n.jpg

Då var det dags att få starta i Västgötaloppet årets sista mtb tävling för min del. Många pratade om massa backar men jag vet inte hur jag funkar men förra året jag körde loppet hade jag ingen känsla av massa backar så det skulle bli spännande och se om de var på plats i årets lopp ;)

Starten gick och man kör ett varv på stadion och sen ut och iväg. Jag kände ganska snabbt att det var ett tempo som inte passade mig för dagen så det var bara att hitta ett långsammare och ge kroppen en chans att fatta vad som gällde nu i några timmar framåt. Den här gången hade jag flera damer som jag kunde sällskapa med efter att ha vinkat av täten ;) det blir så bra när vi damer får starta ihop.

42389533_636768306721132_892665831001948160_n.jpg

Västgötaloppet är så kul och fint tycker jag och trots att vädret inte var det bästa så kan man njuta av massa roliga stigar, snabba utförskörningar och så förstås en och annan uppförs-körning också men inget att lägga på minnet även detta år. Naturen är på sina ställen som tagen ur en saga där allt är klätt i grön härlig mossa, så läckert. Den tekniska biten vid stadion är jätte rolig att köra och där har man tur för den får man köra 2ggr, toppen!

 Inför andra loopen var vi två som körde ihop men efter ett tag så märkte jag att jag var själv och trodde att så skulle förbli ända in till mål men icke. För efter ännu ett tag och passerande av flera herrar som vänligt höll åt sidan och med ett glatt på hejande (tack för det!) kom jag ikapp Ingrid en mycket bekant och trevlig rygg. Vi slog oss ihop och surrade och cyklade, så trevligt J  det ska ju var kul att tävla ;)  Vi tuggade på där i ömsom regn och sol och se där, en till dam nämligen Marika teamkompis med Ingrid.  Jaha, nu blev det plötsligt två mot en och det är ju det som är det fina med att vara i ett lag; man hjälps åt och spelar ut sina motspelare.  Självklart hade de en taktik för att jag nu inte skulle kunna ta hem 5e platsen som plötsligt hade blivit möjligt. Vi började närma oss den sista tekniska delen vid stadion och när man kommer in på de stigarna blir det svårt att köra om så jag blev kvar bakom och kände att Ingrid försökte få lucka så att Marika som låg förs skulle kunde köra på. Men då krånglade Ingrids cykel så jag kunde gå förbi och ta rygg på Marika som nu hade börjat öka farten in på upploppet. Jag vet att inget är klart förrän man passerar mållinjen och även jag har gått in i väggen på slutspurter och blivit omkörd några meter innan mål, surt men sådant händer. Men Marika hon höll i och kämpade och jag är ju inte direkt känd för att vara en spurtare precis ;) så jag fick stryk med en sekund, måste tydligen träna mera :)

42369907_543721269374967_4262659366588514304_n.jpg

Vilket roligt lopp Västgöta är och jag kan klart rekommendera alla att boka in en tur till Ulricehamn i september för att få köra massa lerig stig i härlig terräng.

Så nu har ännu en kul säsong i Långloppscupen 2018 nått sitt slut och vi syns väl nästa säsong för då finns det nya utmaningar att ta sig an.

Nu ska jag börja valla skidorna ;) så ha det så gott!

Monkan 

42311873_2145045245813463_4816242906870317056_n.jpg