Gemenskap på avstånd - #mitsubishiMTBchallenge

LLblogg-byline-Ingrid.jpg

Vad roligt det var att följa alla som körde #mitsubishiMTBchallenge under helgen! Jag satt och scrollade på Instagram och blev riktigt glad av att följa alla som cyklade och var kreativa samtidigt. Det kändes  som att vara en del av Långloppscupen - men på avstånd. Precis så som hjärnorna bakom detta event hade tänkt sig - att skapa gemenskap under rådande omständigheter - en av (mina) favoritdelar med cykelsporten.

Och handen på hjärtat, hur många gånger har en inte gnällt på de där banmakarna, som ligger bakom alla olika tävlingsbanor runt om i landet? Det finns ingen tävlingsbana som är 100 % perfekt när en som ”expert” får chansen att uttala sig, eller snarare tar tillfället i akt att bortförklara sina prestationer pga olika banor. Det är startbackar som är för branta, stigar som det dammar för mycket på och skogar där det vuxit för många rötter – till exempel.

I och med #mitsubishiMTBchallenge i helgen hade var och en chansen att designa sin alldeles egna långloppsbana – hur bra var inte det? Och dessutom hur svårt var inte det? Att hitta 75 km med bra stig och höjdmeter hemmavid? Jag fick respekt för alla banläggare där ute i landet (som dessutom bollar med sådant som trafiksäkerhet och funktionärer när de lägger sina banor) under helgen. Och då hade jag ändå tagit in ett proffs (Tobias Dahlberg, Jönköping) till större delen av den runda jag körde.

Tänkte berätta lite om min #mitsubishiMTBchallenge, som jag körde söder om Jönköping i lördags. Förklaras bäst i bild. 

IMG-1620.jpg

Inledde med att cykla upp för stigarna i Strömsbergsskogen, vilka är de bästa versionerna av sig själva just nu. KOM-vänliga med andra ord. Den här bilden tog jag när jag slet lagom mycket för att jaga ett par manliga ryggar uppförs. Det är ju en inte helt ovanlig syn för undertecknad..

IMG-1628.jpg

Min kompis fina Fia (Sofia Ekdahl) var med och cyklade också! Jag gillar alltid att ha sällskap av ladies när jag cyklar - även om det är tävling eller ej på schemat. Gör mycket för dynamiken i gruppen, tycker jag.

IMG-1671.JPG

Jag tog  första depåstoppet tidigt, eller ja snodde av bananen som min pojkvän hade i bakfickan.

IMG-1642.jpg

Vi fortsatte vidare till Tenhult, som har en av många fina XCO-banor i närheten av Jönköping. Just Tenhults bana (röda) är ca 9 km lång och långloppslik, dvs med lagom blandning grus och flowig stig. Den banan rekommenderas verkligen!

IMG-1636.jpg

Efter ett varv  i Tenhult fortsatte vi till Tabergs topp - och körde en klättring på ca 1 km som är hela 18 % som brantast för att få ett depå-stopp med premium-utsikt. Helt klart värt besväret. Borde även ge poäng för Strupen - status på backen.

IMG-1670.JPG

Här ligger en på rulle och har det bra!

IMG_1638_1.jpg

Vi körde nedför Tabergs topp via en brant backe / vandringsstråk som kallas för "Masugnsstigen". Här var undertecknad inte 100 % nöjd med banan pga fick svindel och rädsla för att tappa min älsklings-cykel nedför ett stup.  På vägen från Taberg - tillbaka till Jönköping körde vi dock via mindre skrämmande Åsasjön (bild ovan), som är ett av mina nya favoritställen i stan.

IMG_1657.JPG

Inte så ofta jag och min kille hamnar på bild, men här hände det! Tack Fia för fotot. Tur att det togs innan jag och Calle började bråka om ifall vi skulle 1 - skarva en sväng för att få ihop 78 km 2 - åka den kortare vägen hem men ta några skitläskiga hopp på vägen också. Kan berätta att jag röstade för alternativ 1 ! Jag är en typiskt feg B-spårs-människa som helst inte lättar för högt från marken... hur som helst blev vi vänner sen igen när vi drack öl på balkongen vid hemkomsten.

För den nyfikne finns min rutt på 78 km och 1200 HM + att beskåda på Strava här. Skulle tro att den passar den som gillar kupering och stig mer än den som gillar snabbåkta banor. Tack igen Tobias för hjälp med stigval!

För övrigt: jag ska aldrig mer klaga på de som drar långloppsbanor igen. Jag hoppas att vi ses snart! IRL. Tills dess - håll avstånden och cykla på.