Fiasko på Ränneslättsturen...

Erik_bloggbild2019.jpg

Halloj!

Åter en helg fylld av långlopp är till ända och denna helg var det Eksjö och Ränneslättsturen som stod på agendan. Vi åkte ned till Eksjö camping med husbilen redan på fredagen för att få en eftermiddag och en heldag i Eksjö innan tävlingen på söndagen. Det levererades fint väder och en varm cykeltur på första loopen tillsammans med Adam Gustafsson i lördags. Det var riktigt hett och dammigt så man kunde bara tänka sig hur det skulle bli i högre hastigheter och fler människor.

Vi bodde på campingen 500 meter från tävlingsområdet så det var bara att rulla dit någon timme före start för att värma upp. Det var galet varmt men jag brukar inte påverkas jättemycket av värme så jag var bara positivt inställd till det. Starten på Ränneslättsturen är annorlunda jämfört med de andra loppen då det är riktigt platt och lättåkt första milen, vilket gör att fältet är mycket samlat och man måste verkligen kunna placera sig högt upp för att inte glida bak för mycket när det börjar spricka upp.

start_ranneslatt.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

starten_ranneslatt.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

Jag låg med hyfsat långt fram första kilometrarna men kunde avancera och ligga ännu längre fram efter 4-5 km. Det kom några småattacker som hämtades in ganska snabbt och efter drygt 15 kilometer fick Johan Norén en lucka. Jag kände mig ganska pigg efter den snabba starten och tog en förning för att försöka hämta in honom. Närmade oss lite men jag ville inte spränga mig så skickade fram andra. In mot varvning och första spurtpriset efter 21 kilometer blev det hård körning och det började spricka upp både framför och bakom. Slet hårt för att gå med i det som då var andraklungan, ca 15 sek bakom de i täten som fått en mindre lucka. Ut på andra loopen var vi Viktor Ludvigsson, Jesper Svensson, jag, Johan Limpan Lindbom och Oscar Lind som körde hårt för att komma ikapp tätklungan. Passerade Michael Stjernqvist som kroknat efter drygt 25 kilometer och en stund senare kunde vi ansluta till täten igen. Dock hade det tagit mycket kraft och jag fick fokusera hårt för att hålla mig kvar på hjul. På stigarna var det lugnt men fick slita ordentligt på grusvägarna för att inte släppa.

ranneslatt_happyride.jpg

Foto: Happyride.se

ranneslatt.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

Jag kände ganska snabbt att det skulle gå åt pipsvängen om jag skulle försöka hänga på mycket längre och fick se täten sakta men säkert glida ifrån mig. Limpan och Oscar hade redan släppt och Viktor Ludvigsson släppte strax efter mig, körde ikapp honom och nån kilometer senare fick vi även sällskap av Jesper Svensson och Eric Herlitz som också kroknat lite. Det var endast Emil Lindgren, Johan Norén, Henrik Sparr, Anders Solin, Dennis Wahlqvist och Erik Mattelin före oss så vi körde för topp 10 placeringarna. Jag och Viktor gjorde ett hårt och bra jobb och jag kände att jag blev starkare igen, efter den tuffa första loopen. Fick syn på Dennis en bit framför oss på stigen och vi kom ifatt och förbi, plötsligt var jag på 6:e plats, inte omöjligt att komma på pallen om nån där framme skulle krokna. Försökte att inte förivra mig utan körde på i jämn och hårt tempo, som jag visste att jag skulle klara av om jag fick i mig energi, vätska och vatten över mig. Tyvärr tog det slut ett par kilometer senare. Först kände jag att det gick ganska tungt på motionsspåret, sedan att det krängde lite i en sväng. Tittade ned och såg bakdäcket utan luft. Helvete tänkte jag och stannade till och skrek att jag hade punka. Detta var typ 3:e gången nånsin jag fått punka på tävling och jag kör alltid med slang. Får väldigt sällan punka överlag heller, kanske 3-4 gånger per år. Jaja, nån gång skulle det ju hända tänkte jag, otur att det var just nu.

Tog ut grejerna ur sadelväskan medan fler och fler passerade, samtidigt som mygg och bromsar hälsade på mig som in i helvete. Har aldrig varit så populär kändes det som. Slogs med bromsar samtidigt som jag skulle försöka fixa punka. Svettig som fan om händerna, 30 grader i luften och svett som droppade. Skulle skruva av ventillåset för att få ur slangen, men den satt fast. Den satt fast som in i helvete. Började få panik på alla jävla insekter och humöret började tryta ordentligt. Fick inte loss ringen. Den satt stenhårt och mina händer var svettiga. Några försök till mellan alla vredesutbrott. Fan. Satt fast. Fuck it, tänkte jag, Nu skiter jag i detta och går tillbaka och bryter. Hur j*vla dum får man vara som inte kollar sånt innan. Men det tänkte jag ju inte på. Så det var bara att ta cykeln på axeln och hjulet i andra handen och promenera tillbaka längs banan. Fick stanna flera gånger för att släppa förbi åkare på stigen.

Kom tillbaka till varvningsområdet och gick lugnt in till teknisk zon där pappa stod. Han lyckades få loss låsringen så vi satte i en ny slang och jag bestämde mig för att fullfölja loppet ändå, för att få en genomkörare och träning. Finns inget värre än att bryta tävlingar. Stack ut ur teknisk zon på plats 312 25 minuter efter täten. Början på loop 3 startar med en mil bara flowig stig, vilket inte var en höjdare när man skulle passera folk. Hetskörde inte förbi folk utan väntade på bra tillfällen, hade ju ändå varken placering eller poäng att köra för. När stigen var slut och vi kom ut på grus- och asfaltsvägar kunde jag börja passera folk lättare och lättare.

Efter 54 kilometer kom man till skidstugan och den sista tidsspliten och langningen. Hade plockat drygt 45 placeringar men tappat drygt 10 minuter till på täten, till stor del på teknikspåret. Fick en ny flaska sportdryck av mamma och en flaska vatten av Emilia att hälla över mig. Sista delen kände jag att värmen började komma åt mig ordentligt och vätskebristen kändes, då huvudet började dunka. Drack så mycket jag kunde ur sportdrycken och hamnade i en fas med låg fart, hög puls och trött kropp. Nu var det bara att fokusera på att passera så många som möjligt, för att se hur många man skulle hinna om. Kroppen skrek i protest varje liten uppförsbacke. Räknade ned varje kilometer. Har nog aldrig skrikit "kommer höger" så många gånger på en dag förut. Sista milen kändes som en evighet och var mycket jobbigare nu än när man har adrenalin och ligger för att köra om placering och poäng. Kilometrarna gick långsamt men tillslut körde man förbi Eksjö camping och målet var inom räckhåll. Rullade imål besviken över vad som hände men en punktering är inget man kan göra åt. Förutom att se till att låsringen inte sitter hårt som in i helvete. Nästa gång kör jag utan.

mal_ranneslatt.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

mal_ranneslattsturen.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

malet_ranneslatt.jpg

Foto: Cykelkanalen.se

Nästa stopp är Rättvik och Mörksuggejakten. Det ska bli skoj att få komma och tävla i Dalarna igen, har saknat det!