Dags för en ny deltävling och en återblick

a30c3c1e04b217e4d512edefe714a6b3_3802010bb7a0cc8633ebbb05aec3877b.jpg

Hej vänner!

Imorgon är det så dags för den fjärde deltävlingen i Långloppscupen, nämligen Ränneslättsturen. Ett lopp som jag faktiskt inte kört sedan 2008 men då tog jag både min första topp-10 på en deltävling i Långloppscupen men även min första topp-5 då jag landade på precis femte plats. Max Öste-Macdonald vann loppet efter att ha gått loss solo från ett spurtpris vid 56 km, Magnus Palmberg höjde farten mot slutet och jag fick ge mig med 8 km kvar till mål alltså. Magnus blev tvåa, Mattias Bergkvist blev trea och Lars Bleckur blev fyra.  Då hade jag hunnit med att tappa tätgruppen två gånger innan jag blev avhängd på riktigt också, första gången kunde jag jaga ikapp för egen maskin och andra gången så hade gruppen varit på väg in på motionshalvan av loppet där banan delat sig. Det gjorde ju att jag kom tillbaka till tätgruppen gratis. När Max fått en lucka på vår grupp så körde vi fel kort efteråt också, vilket kanske avgjorde loppet till Max fördel samtidigt som då tempot drogs ner i vår grupp vilket kanske hjälpte mig att hänga med längre.

Inför det loppet så hade jag bytt till en sadelstolpe utan setback och hamnade 13 mm längre fram på cykeln, jag drack en starköl kvällen innan start och testade något nytt på tävlingsdagen. Nämligen att inte värma upp. Dessutom hade jag sovit över åtta timmar natten till tävlingen, något jag tydligen inte gjort på en månads tid då. Lika kass då som nu på att sova mycket alltså. Inför årets lopp så har jag sovit över åtta timmar flera gånger dom senaste veckorna även om det blivit lite mindre av sömnvaran denna vecka. Att inte värma upp är något som jag testat många gånger sedan dess. Uppvärmning passar bäst till kortare långlopp med intensiv start. Som Lida Loop och Mörksuggejakten där tävlingarna har kort tävlingstid och dessutom startar med backe. Är tävlingstiden längre och starten inte lika intensiv så tyckler jag mest att det kostar energi att värma upp, något som jag hellre har kvar i slutet av loppen. 

Tack vare att jag har bloggat i rätt många år så har jag kunnat läsa på om vad jag skrev om loppet då. Hängde faktiskt med i täten i 70 av 78 kilometer den dagen. Det var i ärlighetens namn inte riktigt lika många duktiga elitåkare med på den deltävlingen som det var på övriga deltävlingar det året. Men jag tog senare under året en åttondeplats och en femteplats i två andra deltävlingar, så det var inte bara avsaknad av motstånd som gav mig en femteplats. Jag var ganska duktig också, om jag får säga det själv.

bilder518s.jpg

Så här såg min cykel ut efter Ränneslättsturen 2008, det ser ju onekligen ut att ha varit min typ av väder/före då. 

Mitt mål till i år har varit att bli lika bra som jag var då. Nu är det ju svårt att mäta i placeringar eftersom placeringen hänger lite på hur många andra duktiga cyklister som är med också, men hittills så tycker jag inte att jag har nått upp till den standard som jag själv vill hålla. Att Långloppscupen haft bästa startfälten på flera år under dom första deltävlingarna har väl inte heller hjälpt mig med resultaten direkt. Starten på cupen gick ju riktigt bra då jag tog min bästa placering någonsin så länge som Billingeracet varit med i cupen. Där blev jag tolva. Sedan var jag sjuk inför Långa Lugnet och det gick ju därför inte speciellt bra, även om jag var snabb första halvan. 

Lida Loop däremot. Det var en ren katastrof och jag har faktiskt inte bloggat här om loppet. Men det var ett av mina sämre lopp någonsin. Placeingarna kan ju som sagt skifta beroende på motståndet, men så länge som känslan är bra så kan man ju vara nöjd ändå. Under Lida Loop så hade jag den sämsta känslan jag haft på en tävling på åtminstone tio år. I mål var jag 80:e cyklist...

Nu har jag dock haft ett par riktigt bra träningsveckor och jag känner mig ganska stark igen. Enda risken kan vara att jag tränat lite för bra på sistone och kanske är en smula sliten, men det lär visa sig imorgon. Jag vilade igår och tränade jättetidigt på torsdagen, så det har blivit ganska många timmar vila nu.

Målet med helgen är att studsa tillbaka och vara med och kriga om en topp-10 igen. Behöver det för självförtroendet och inte minst för poängsamlingen i totalställningen. Jag förväntar mig en relativt lång bana med mycket stig men jag tror också att stigarna är av ganska snabb karaktär. Dessutom lär det vara platt värre nere i Eksjö. Något som kanske gör grupperna större och avstånden mindre. 

Nu kör vi!