Inför Finnmarksturen hade jag historiskt perspektiv på MTB som "bloggtema" och till helgen är det ju dags för en annan anrik mountainbiketävling, nämligen Bockstensturen. Sen sist har dessutom självaste Cykelvasan gått av stapeln, apropå traditioner och historia inom svensk idrott.
Om vi börjar med Vasan, så gick det verkligen inte som jag tänkt mig. Punktering redan någon kilometer efter första kontrollen i Smågan och som grädde på moset misslyckades jag med att laga. När jag stod där ute i skogen i min ensamhet (det blir förvånansvärt snabbt öde efter att alla klungor dragit förbi) var jag förstås MYCKET besviken. Ska man försöka vara lite objektiv så var punkteringen en produkt av en medveten och kalkylerad risk. Jag valde att köra med smala (1,8"), lätta (310g) och lättrullade däck, som skulle ge mig en värdefull konkurrensfördel. Naturligtvis är såna däck mer punkteringsbenägna. Jag bedömde dock att det skulle vara värt risken med tanke på hur snabba de var och efter att ha hårdtestat däcken ca 50mil i bitvis rätt våldsam terräng utan punktering.
En chansning som inte gick hem… och den här typen av däck är verkligen inget för gemene man att köra med utan på sin höjd det 20-tal åkare som kan blanda sig i tätstriden.
Nu till helgen är det alltså dags för fina Bockstensturen i Varberg. En mysig stad som jag faktiskt haft äran att bo i nästan ett år. Banan som till stor del går ute i vackra bokskogar är riktigt trevlig, även om det kan bli lite känsla av transportsträcka i början och slutet av loppet eftersom det är en del grusvägar från start och mål inne vid fästningen i centrum och Åkulla där skogsåkningen finns.
Hur roligt det än hade varit att köra Bockstensturen så kommer jag precis som förra året återigen prioritera att köra norska Birkebeinerrittet istället eftersom det är världens största MTB-lopp sett till antal deltagare. Detta innebär sannolikt att jag återigen kommer att tappa ledningen i Mitsubishi MTB Challenge inför cupfinalen i Ulricehamn 20 september. Lyckligtvis är det ju bara sex av de nio deltävlingarna som räknas i slutändan men jag har redan missat Ränneslättsturen (Långlopps VM) och Engelbrektsloppet (p.g.a. krocken med SM i långlopp). Efter att ha lusläst poängställningen i cupen och ägnat mig åt en del huvudräkning, så har jag kommit fram till att om den som ligger närmast till hands att gå om mig i slutställningen vinner både Bockstensturen och Västgötaloppet så måste jag bli 5:a på Västgötaloppet. Gäller med andra ord att hålla ihop hela ekipaget till målsnöret där nere!
På Birken är det REVANCHE DELUXE som är målet efter fiaskot på Vasan. Efter förra årets seger är det utan tvekan en ny sådan som står högst upp på önskelistan.
Förra året gjorde jag noggrann research för den avslutande nerförskörningen mot mål eftersom det är små marginaler som avgör där. Videoklippet ovan är lite väl dramaturgiskt ihopklippt och det är ganska mycket utförskörning kvar ner mot mål från botten av ”balettbakken” där vi kommer ikapp norrmannen som leder.
Sitter i bilen på väg till Lillehammer just nu och imorgon blir det ny rekognosering. Till Birken blir det däremot ett säkert kort gällande däck, nämligen Geax Barro Race 2.0” som tog mig säkert till mål 2013.
Vi ses i skogen!
Fredrik
www.toppfysik.nu