Årets Finnmarkstur startade med muller från åska, efter det muller från motorcyklar och sedan det härliga mullret från flera hundra cyklister. En dundrande tillställning i ”High Voltage Valley” helt enkelt. Cyklisterna dundrade fram genom byar, korsningar och på härliga stigar allt som oftast påhejade av engagerad publik och proffsiga funktionärer. Att Finnmarksturen är ett anrikt lopp med en hel bygd som står bakom och engagerar sig år från år är väldigt tydligt. Det känns nästan som att flaggvakter och depåpersonalen har varit med ända sen begynnelsen för 27 år sedan, de kan sin uppgift och mer därtill.

Som brukligt vid Finnmarksturen rullade alla cyklister iväg samtidigt genom Ludvika och i damernas elitklass var det inledningsvis två damer som höll stenkoll på varandra. Åsa Erlandsson och Emmy Thelberg skuggade varandra med herrarna runt omkring sig. Men det var just stenkollen som skulle bli deras fall denna tävling. För redan efter en mil hade de båda lyckats få punkteringar orsakade av en och annan sten samt även en pinne faktiskt. Båda blev stående lång tid med sina punkteringar som var av den värre sorten.

Över tio minuter vardera beräknar båda att de blev stående och det är en lång tid att bli stående så tidigt i loppet på första stigen. Alla övriga tävlingsdamer lyckades komma förbi både Thelberg och Erlandsson som kämpade med att få upp tryck i däcken. Maria Karlberg var den dam som låg närmast tätduon och var således även den dam som tog över ledningen. Karlberg har varit med bland topp fem i några deltävlingar tidigare men hon har aldrig haft ledningen i loppet vilket kändes lite ovanligt och konstigt som hon sa efter målgång. Och det kan vi hålla med om. Det är inte ofta två av topp favoriterna får så pass svåra tekniska problem att de försvinner ut toppstriden i inledningen av loppet. Sedan var fältet även lite decimerat på grund av att långlopps SM gick dagen innan och gjorde att det var färre cyklister som ställde upp.

Karlberg förstår ganska snart att hon är i ledningen av loppet men kör hela tiden i sitt eget tempo då hon åker med tankarna om att Erlandsson och Thelberg är två snabba cyklister som kan komma ikapp när som helst. Men loppet rullar på och halvvägs in är de fortfarande inte ikapp. Bakom henne jagar istället Louise Rundqvist och Erica Zetterlund. De båda noterar också att Erlansson och Thelberg tidigt fått problem och det motiverar dem att ta i lite hårdare då de vet att nu är en topplacering möjlig.

Rundqvist och Zetterlund har ganska bra kontroll på varandra under inledningen av loppet. Men efter bergspriset halvvägs in i loppet seglar Rundqvist ifrån och får en lucka som ganska snabbt växer till över en minut. Karlberg kämpar fortsatt på en ensam ledning och ser fortfarande ingen av damerna bakom, så trots trötta ben och en seg känsla i kroppen börjar hon mer och mer inse att hon har en seger inom räckhåll. Men det är inte förrän på upploppet hon till fullo kan slappna av och rulla över mållinjen som överraskad med otroligt glad segrarinna.

Kampen om andraplatsen blir även den en ganska odramatisk sådan och Rundqvist kan utan stress rulla över linjen som tvåa, två minuter och två sekunder (många tvåor där) före Zetterlund som blir trea.

Men vad hände med Erlandsson och Thelberg då? Jo de båda vek inte ned sig utan fortsatte trots att de flera gånger fick stanna och reparera eller fylla på luft. Båda hade hoppet om att få igång farten och ta ikapp och förbi någon av konkurrenterna, eller i alla fall fullfölja för att få med sig viktiga poäng i sammandraget. Erlandsson var den som fick koll på sin punktering först och höll sedan försprånget hela vägen mot Thelberg. Således blev Erlandsson fyra och Thelberg femma.

I herrarnas lopp var det mindre punkteringar och istället en liten och samlad förstaklunga som satte bra fart under den första inledande milen. Och på partiet där damernas ledarduo punkterade attackerade istället en viss nybakad Svensk mästare, Emil Lindgren, och fick direkt en rejäl lucka som han valde att gå vidare på. Gruppen på sju man bakom Lindgren fick slita i nästan två och en halv mil innan de var ikapp den svenska mästaren. Men då var två av de sju lagkamrater till Lindgren så egentligen var det fem man som jobbade med att komma ikapp.

Precis när gruppen var ikapp så gick banan under den unika passringen under riksväg 50 vid ABBs stora industrikomplex. Och den samlade septetten närmade sig där och då foten till den över kilometer långa stigningen upp till bergspriset. I backens första del beslutade sig Alexander Wetterhall sig för att sätta press på de övriga i klungan och gjorde en rejäl stöt. Länge såg det ut som om att Wetterhall skulle få både en fin lucka och bergspriset. Tills Lindgren och Lucas Eriksson beslutade sig för att stöta ikapp, och förbi.

Det var istället Lindgren och Eriksson som fick en lucka. Övriga cyklister kvar i klungan var nu så pass trötta av att ha jagat in Lindgren och att ha jagat uppför bergspriset att de inte orkade täppa luckan. De två rutinerade cyklisterna i täten såg då sin chans och såg till att öka farten än mer för att skaka av sig sina förföljare.

Den enda cyklist som kunde hålla jämna steg var Wetterhall som länge låg hack i häl med de båda längst fram. Men trots att han är en flerfaldig Svensk mästare i tempo så kunde han inte rå på två nykorade Svenska mästare (Lindgren i XCO och XCM, Ericsson i Linje). Att kunna hjälpas åt med dragjobbet är helt enkelt bättre än att slita själv i ett sådant läge.
Lindgren kunde sedan tämligen enkelt spurta ifrån sin lagkamrat på upploppet och ta hem segern. Eriksson var mer än nöjd med andraplatsen och att vara tillbaka i skogen igen, dagen innan körde han 180 kilometer UCI-landsväg i Kalmar. Wetterhall blev trea och kunde inte annat än att vara glad för det han med, det blev ändå en liten revansch mot långlopps SM där han drog loss klossen i skon efter 15 kilometer.

Kampen om de sista platserna vid prispodiet stod mellan Henrik Jansson, Johan Norén, Erik Mattelin och Johan Landström. Landström och Norén tappade kontakten med de övriga i stigningen upp till bergspriset. Däremot så var de så pass starka att de kunde kriga sig tillbaka till Jansson och Mattelin. Det var sedan lite ojämt tempo för de fyra från sista vätskedepån i Hagge in till den beryktade sista backen, Leos backe. Och den ojämna kvartetten skulle sedan splittras i just den backen. Först var det Landström som släppte sedan var det Mattelins tur och därefter Norén. Sen var de alla splittrade och närmast jagande bakom Wetterhall fanns då Jansson. Luckan minskade succesivt de två emellan då Wetterhall nu definitivt kände av att han jagat solo i över halva loppet. Jansson spände istället bågen så mycket han bara kunde och struntade i hur konkurrenterna bakom presterade.
Men Wetterhalls mångåriga rutin skulle visa sig vara den avgörande faktorn. Han hade hela tiden haft koll på Jansson och kunde istället disponera krafterna rätt för att säkert rulla över linjen som trea. 23 sekunder senare rullar Jansson i mål som fyra, och ytterligare 22 sekunder därefter kommer Norén som blir femma.

Nästa lopp i Långloppscupen Mitsubishi MTB Challenge är Bockstensturen i Varberg. Vi undersöker såklart vad som gäller inför det loppet och återkommer med en införartikel innan loppet. Men vill ni veta mer redan nu så surfa in på deras hemsida bockstensturen.nu.

Nedan följer pallbilder och resultat från övriga tävlingsklasser topp 5 (om möjligt).

Herrar Junior

Damer 30

Herrar 30

Damer 40

Herrar 40

Damer 50

Herrar 50

Herrar 60

Damer Sport

Herrar Sport

Artikel av Oscar Ekstam (länk till instagram) 2018-08-06
Tävlingsbilder av Andreas Danielsson (Sweden Mountainbike) och Prispallsbilder av Adam Johansson.