Att vara ”over the hill” eller som vi säger i Sverige ”föredetting” alternativt ”passerat bäst före datum” är något vi alla kommer bli någon gång. Sist jag körde Ränneslättsturen var 2004 och jag kommer så tydligt ihåg hur jag kom fram till tävlingsplatsen på morgonen och möttes av en yngre konkurrents pappa som glatt hejade och lade till ”vad kul att se att en så gamla gubbe fortfarande håller på”, jag var 26 år gammal. Nästan 10 år senare är det alltså dags igen. Den yngre konkurrenten har hunnit lägga av sedan länge, men jag träffade honom faktiskt på Billingeracet i år som var hans första lopp på många år. Vore ju roligt att stöta på hans far imorgon igen, undrar vad han har att säga då?

Kanske skulle han säga något om att han fått vatten på sin kvarn eftersom jag i samband med Lida Loop för 3 veckor sedan drabbades av förmaksflimmer och fick spendera ett par nätter på hjärtavdelningen på Akademiska Sjukhuset. Förmaksflimmer är inget livshotande och mitt försvann av sig självt bara några timmar efter att jag lagts in. Däremot visade en ultraljudsundersökning att jag hade en förändring på högra kammaren (RVOT 49mm) som de var mer oroliga för.

Första beskedet var att jag borde sluta med tävlingsidrott, men efter att några specialister med mer erfarenhet av idrottshjärtan kikat på detta så fick jag beskedet att det inte var något att oroa sig för. Ska på några ytterligare undersökningar i augusti och skulle det då helt plötsligt visa sig att de rekommenderar att jag slutar med tävlingsidrott är det faktiskt ingen ”big deal” eftersom jag ju faktiskt gjort det en gång tidigare och vet att det är rätt gött det också 

Att hålla på med uthållighetsidrott är generellt sett en av de bästa försäkringarna mot att drabbas av allehanda ohälsa. Det har dock visat sig att många år av hård uthållighetsträning ökar risken att drabbas av ett antal hjärtfel, exempelvis förmaksflimmer, där risken ungefär femdubblas. Tänkbara orsaker till flimmer anses vara strukturella förändringar på hjärtat eller någon form av inflammation i hjärtat.

Med tanke på att majoriteten av alla som deltar i Mitsubishi MTB Challange är medelålders och tränar relativt hårt så är det onekligen en typisk riskgrupp för att drabbas. Eftersom jag inte är läkare och det forskas för fullt på området så bör allt jag skriver nedan betraktas som spekulation eller i bästa fall kvalificerade gissningar.

Sedan några dagar efter att jag kom hem från sjukhuset har jag faktiskt tränat på precis som vanligt men varit oerhört lyhörd för vad hjärtat pysslar med. Förutom lite misstänksamt beteende i början på de första två passen har hjärtat skött sig som vanligt. Som professionell tränare ser jag i mångt och mycket mitt egna idrottande som ett tillfälle att lära mig saker som mina klienter kan ha nytta av och det här med hjärtat är naturligtvis inget undantag.

De senaste veckornas funderingar och forskningar har lett fram till följande teorier.

• Imbalanser mellan mineralerna natrium och kalium samt kalcium och magnesium tros kunna utlösa flimmer. Jag har de senaste åren då och då laddat med bikarbonat (bakpulver) inför lopp, vilket jag även gjorde inför Lida Loop. Bikarbonat är ett vanligt och populärt tillskott som är ett av få som finns på Australian Institute of Sports A-lista för tillskott. En bikarbonatladdning innebär dock att man intar rätt stora mängder natrium, vilket i teorin skulle kunna utlösa flimmer om förutsättningar för det redan finns.
• Som tränare brukar jag alltid ge uppmaningen att värma upp så lite som möjligt eftersom det finns flera studier som visat att uppvärmning inte har någon effekt, ens på rätt korta lopp, och då kan man gott spara den energin till loppet istället för att slösa den innan start. Jag står kvar vid den hållningen men lägger till att det kan vara så att de som har förutsättningarna för att drabbas av flimmer, vilket alltså är vanligare ju äldre man är, bör värma upp lite mer än de som inte löper någon risk att drabbas. Att gå från vila till hårt arbete på en gång kan helt enkelt innebära en belastning på hjärtat som utlöser flimmer.
• Koffein är ett populärt tillskott i samband med idrott, men stora mängder kan ge vissa störningar på hjärtat, så de som löper risk för flimmer bör kanske tänka över sitt intag så att de inte intar för stora mängder.
• Stress är en orsak som ofta nämns som utlösande faktor för olika hjärtproblem och så även förmaksflimmer. Det är ju knappast någon hemlighet att många känner sig stressade nu för tiden, med allt från jobb, familj och åtaganden kring sina fritidsintressen. Personligen har jag haft några stressiga år bakom mig, men har nu en betydligt behagligare takt i livet, men det kanske är så att stressen från 2010-2012 kom ikapp mig uppför startbacken i Lida?
• Sista teorin är inte så vetenskpligt underbyggd, utan baseras mest på erfarenhet. För hård träning över längre tid har så klart lyfts fram som en orsak till hjärtproblem och kan väl knappast anses som särskilt bra. Som tränare har jag dock märkt både på mig själv och på andra att man ofta presterar bra dagen efter en hård ansträngning. För min egen del har de flesta av mina bästa prestationer skett dagen efter en tuff tävling. Därför brukar jag träna hårt dagen innan och även rekommendera det. Har exempelvis idag kört ca 45km på banan här i Eksjö med 4x10min i ”tävlingsfart”. Att en ”genomkörare” så nära inpå en prestation kan vara bra har flera fysiologiska förklaringar som rör blodvolym, nervsystem och musklerna i sig. För folk med förutsättningar för flimmer skulle detta i teorin kunna minska belastningen på hjärtat och nervsystemets påverkan på hjärtat.

Sist jag körde Ränneslättsturen vann jag, imorgon är jag enbart glad om jag slipper drabbas av förmaksflimmer och känner att kroppen är med i matchen igen.

Vi ses i skogen!