Imorgon är det dags för en bit svensk mountainbikehistoria, Finnmarksturen. Ett lopp som en gång i tiden var kungen av långlopp och jag tror att alla som hållit på sedan dess storhetstid på 90-talet har en speciell kärlek till.
Jag har inte kört loppet sen banan gjordes om från 114km till 71km, men var idag runt de sista ca 40km av banan och måste säga att den nya banan är riktigt bra. Den är fysiskt tuff så att den innebär en utmaning för motionärer och gör elittävlingen rolig samt innehåller lagom mycket rötter och stenar för ett långlopp som ska passa många typer av cyklister.
När jag kom till målområdet träffade jag den f.d. lokale cykelhandlaren och tillika Finnmarkstursprofilen Börje Lindberg. Vi pratade en del om att loppet återigen börjat växa igen efter några år av kräftgång. Det beror naturligtvis till stor del på CykelVasans populäritet, men vad beror dess popularitet på då? Vasaloppets otroligt starka varumärke är en stor del, men jag tror även att det funnits ett uppdämt behov av mountainbike ute i stugorna runt om i Sverige. Vårt land är som gjort för sporten, med massvis av skog, allemansrätt och ett överlag stor intresse för friluftsliv och konditionsidrott. Under 90-talet när MTB-sporten var ung här i Sverige växte Finnmarksturen stadigt fram till toppåren 1998 och 1999. Sedan lyckades vi (mountainbikesverige) åka på en kollektiv baksmälla som tyvärr inte bröts förrän runt 2009 när CykelVasan återigen satte sporten på allmänhetens karta igen. Detta i kombination med att den del av sporten som tar gravitationen till sin hjälp och fokuserar på de mer tekniska inslagen av sporten också fått ett uppsving tack vare att s.k. extremsporter får mer utrymme i media och att det vuxit fram ett antal bike parks i exempelvis Järvsö och Åre. Mountainbike har i alla fall potential att minst bli lika stort som längdskidåkning och alpin skidåkning med tanke på att det går att utöva under en mycket större del av året än de sporterna. Den här gången både tror och hoppas jag att mountainbikesporten får ett bättre fotfäste i den svenska folksjälen, det är både sporten i sig och svenska folket förtjänta av.
För egen del så har formen pekat åt rätt håll senaste tiden så jag sitter här kvällen innan och försöker peppa upp mig för att nå ett av målen för året, nämligen att vinna minst en av deltävlingarna i långloppscupen. Med tanke på att Finnmarksturen blir sista deltävlingen jag kör så lär det ju bli imorgon eller aldrig... För mitt eget ego och självförtroendes skull avslutar jag med en bild från min senaste målgång på Finnmarksturen 2008 ;-)
Vi ses i skogen!
// Fredrik
