När jag gjorde comeback förra året hade jag i princip bara CykelVasan och Birkebeinerrittet som mål. När det nu blev stolpe in på de loppen i fjol bestämde jag mig ganska snart för att VM i Långlopp i Sydafrikanska Pietermaritzburg skulle bli årets största mål. Jag bedömde att om allt klaffade kunde en topp 10 vara möjlig, men då måste verkligen alla stjärnor på himlen stå exakt rätt. Jag är därför väldigt nöjd med att komma så nära drömmålet som en 13:e plats, som är mitt bästa resultat på ett VM. Mitt livs form? Ja, jag tror faktiskt det, 36 år gammal!
Vill man se loppet kan man besöka http://streamit360.tv och gå in under ”cycling” och ”recent”.
Utan allt för många internationella rankingpoäng stod jag bland de sista i starten, vilket lyckligtvis inte spelar allt för stor roll i slutändan på ett långlopp. Eftersom jag inte såg någon poäng med att slösa energi på att plocka en massa placeringar i början där det var trångt, tog jag mitt eget tempo direkt från start. Redan efter några kilometer när den första ”rusningen” lagt sig började jag plocka placeringar. Från en plats runt 50-60:e plats i början var jag efter ungefär halva loppet uppe kring 25:e plats och kände att jag hade träffat rätt gällande tempo. Även vätska- och energi-intag funkade bra tack vare bra service och det blev ingen ”energikris” mot slutet, men däremot började muskler lite här och var i kroppen krampa av utmattning sista 10-20km. Innan loppet gjorde jag ett taktiskt materialval. Att satsa på de lättaste och mest lättrullade däcken jag hade med mig, Geax Mezcal, trots att regnet dagarna innan gjort att det var en del leriga och hala partier, vilket inte är dessa däcks starkaste sida. Tappade absolut lite tid i de hala delarna både utför och uppför, men är övertygad om att jag på det hela taget gjorde rätt däcksval. Jag var ju nere i Sydafrika nästan två veckor innan loppet, dels för att komma iväg och få lite lugn och ro att arbeta med den bok jag håller på att skriva, som har arbetstiteln ”Cykelsportens träningslära”, men så klart för att förbereda mig väl inför VM. Första dagarna handlade mest om att bekanta sig med området. Sedan åkte jag faktiskt på ett dygns safari till Thanda Game Reserve och fick se buffel, elefant, giraff, hyena, lejon, noshörning, schackal och zebra.
Slutspurten inför VM inleddes med att jag körde en deltävling i sydafrikanska motsvarigheten till Mitsubishi MTB Challenge, MTN National MTB Marathon Series i Hilton som låg bara 17km från Pietermaritzburg. Slutade 4:a efter att tyvärr ha punkterat bort mig från tätstriden. Jennie Stenerhag slutade 3:a i damklassen. Loppet i Hilton blev tillsammans med att jag cyklade dit och hem en rejäl genomkörare och dagarna efteråt tog jag det väldigt lugnt träningsmässigt. De sista dagarna inför ett viktigt lopp som detta följer jag nästan alltid ”formeln" tömning + vila + väckning = toppform.
Tömningspasset denna gång blev faktiskt att cykla hela den 95km lång VM-banan eftersom den bara var öppen för träning i sin helhet denna dag. Jag och Calle Friberg gav oss iväg ungefär samma tid på morgonen som VM-loppet startar och körde sedan på i rätt bra fart genom hela banan. Det blev onekligen fem ganska tuffa timmar och tömde kroppen så att den känner att det gäller att bygga upp lite till inför söndagens övningar.
Ett parti på banan hade vi hört skulle innebära att man var tvungen att kliva av cykeln. Vi visste inte om det var uppför eller utför, men hade hört allt från att det var 10 till 30 minuters promenad. Så här såg det ut när vi tog oss igenom det partiet första och enda gången innan loppet. Som vanligt ser man inte hur brant och bökigt det är, men man får en bra känsla för de vackra afrikanska omgivningarna utmed banan.
Portage from FE Träningsoptimering on Vimeo.
Efter torsdagens tuffa tömningspass blev det vila på fredag innan det var dags att sparka igång maskineriet igenom med ett väckningspass på lördag, vilket i det här fallet bestod av fyra ungefär åtta minuter långa backintervaller på asfalt eftersom det var andra lopp på banan. Nu är jag hemma sedan några dagar, vilket som vanligt betyder att man slängs handlöst in i vardagen med allehanda sysslor och saker att komma ikapp med. Det blir rätt lugnt på träningsfronten den här veckan och även nästa vecka. Till helgen står ju dock Mörksuggejakten på agendan. Banan i Rättvik är, förutom den tuffa starten uppför Vidablick, ett av de lättaste i cupen, men riktigt rolig med snabba sandiga stigar på tallhedarna runt Rättvik. Vackert väder är utlovat till helgen så det blir med all säkerhet en riktigt trevlig tillställning, som vanligt.
Vill avsluta med att tipsa om att jag och Emil Lindgren håller en clinic i MTB-teknik vid Fiskartorpet i Stockholm på torsdag (10 juli) nästa vecka. Det finns lite platser kvar så är någon sugen på att ha lite #skojpåhoj är det bara att sladda in på JoFre Sport och anmäla sig.
Vi ses i skogen!
Fredrik Ericsson
#toppfysik