Är det något lopp som kan få smeknamnet "La Doyenne" inom svensk mountainbike så är det Finnmarksturen, som med 23 upplagor är det närmaste en "klassiker" vi har inom svensk mountainbike. Första upplagan kördes 1991 och inför den 24:e upplagan är loppet "still going strong". Finnmarksturen är det långlopp som ligger bakom den nästan mytologiska relationen jag har till långlopp på mountainbike och jag blir alltid lite idrotts-sentimental så här års när det drar ihop sig till Finnmarken.

Jag kan ha nämnt det förut, men första gången jag hörde talas om långlopp var 1994 när en äldre klubbkamrat dagarna efter genomfört lopp berättade om det stora äventyr som 112km (som gamla banan var) mountainbike innebär. För mitt 15-åriga jag lät det som en helt omänsklig prestation att cykla över 10 mil i skogen och jag minns än idag hur jag med skräckblandad förtjusning tänkte mig in i hur det skulle vara att köra ett sånt lopp. 

Själv startade jag i Finnmarksturen första gången 1997. Det ösregnade och jag fick tyvärr bryta p.g.a. att jag körde sönder cykeln. Sedan 1998 (som rubrikbilden är i från) har jag dock gått i mål på alla "turer" som jag startat i med följande resultat.

1998 - 19:e
1999 - 13:e
2000 - 4:a
2001 - 5:a
2002 - 5:a
2003 - 1:a
2004 - 2:a
2008 - 1:a
2013 - 1:a

Som ni ser har jag bara två starter senaste 10 åren och det är ju lätt att bli lite lätt glorifierande kring saker man gjort mycket i "sin ungdom" och har många roliga minnan ifrån. Även om jag inte körde redan 1995 blev jag blev minst sagt till mig av lycka när jag upptäckte att det ligger ett TV-reportage från loppet ute på YouTube. Var du med själv då, låt dig förföras av en härlig nostalgitripp och har du precis börjat med mountainbike, ta del av denna historielektion om din nya passion. Oavsett, se och njut!

Ja, det var väl lite skrikigare färger på kläderna då och mer dämpning på cyklarna nu, men annars är väl allt mer eller mindre sig likt. En sak som slår mig är att många av de som var med på den tiden har nyligen hittat tillbaka till sporten efter mer eller mindre långa uppehåll. Exempelvis har min klubbkamrat som 1994 väckte mitt intresse för långlopp och slutade med mountainbike efter säsongen 1998, i år börjat köra i långloppcupen igen. Vi pratade på telefon några dagar innan Engelbrektsturen och han sa då "fan, vad kul det här är, mountainbike är verkligen min sport". Jag kan bara hålla med!

Vi ses i skogen!

// Fredrik

www.toppfysik.nu