Hallå där!
En liten uppdatering om vad som hänt i min värld den senaste månaden. Vi börjar med en rejäl krasch på Långa Lugnet för en dryg månad sedan. Efter en rejäl krasch in i en hård tall på 2:a loopen kändes det som nyckelbenet var av eller axeln hoppat ur led. Men efter röntgen och läkarkoll så var det"bara" ligament, muskelfästen som var skadade. Gjorde fruktansvärt ont och har varit väldigt segt att dras med. Men tack var regelbunden koll och hjälp av Access Rehab så har det snabbats på. Skadan omkullkastade då mina planer på att köra den fina Lida Loop helgen efter Falun och dessutom kändes Marathon VM i Sydarika i fara.
Detta har gjort att jag inte alls satt på cykeln första veckan och sedan fått köra racer med blandad framgång, under ca 3 veckors tid inför VM. Segt givetvis. Jag kände mig dock bra nog att först köra Vätternrundan med Skoda Cycling Team (bra pass) och sedan åka upp till Solleröloppet under midsommar för att köra Solleröloppet och GP-loppet Soldvarvi. Det gick helt okej och kroppen fick ett par bra pass. Dock inga placeringar att skriva hem om:-) Sedan dagen efter Soldvarvi testade jag mitt första riktiga mtb-pass sedan kraschen och det gick stolpigt och var lite stelt, men det kändes så pass bra att jag började känna att, fortsätter denna progression så kan nog VM fungera. Dagen efter körde jag lite längre och tuffare och det gick ännu lite bättre. Så jag gav mig själv klartecken att åka iväg bara 2 dagar innan. Jag visste att jag inte nått den toppformen jag hade planerat inför VM men det var bra nog för att åka iväg. Jag var ju givetvis väldigt sugen på att köra marathon VM i Pitermaritzburg, Sydafrika trots allt. Har varit där nere ett par gånger förut och gillar verkligen landet och dess mtb-terräng. Grymt fina och mycket handbyggda stigar i häftig miljö. Kan dock vara nån apa i vägen ibland..
Jag hade inte några vidare ben på race day, och även kass rygg som krånglade under de första 2 timmarna och blev lite lack såklart. Jag körde vidare i distanstempo och tänkte inte på placering. Men sedan började jag känna mig bättre och faktiskt även plocka placeringar. Så sista 1,5 timmen kunde jag gasa på ordentligt och då avancera upp till en 29:e plats iaf. Med en bättre dagsform hade nog top 20 varit möjligt känns det som. Och med en toppform så givetvis ännu bättre. Kuluppleveelse var det hursom helst. Och grymt bra av Fredrik att bli 13:a. Sedan måste ju även nämnas att pappa Kjelle som körde masters marathon VM i pojkar 60-64 blev 2:a och Atle Hansen blev 2:a i 50-54. Bra jobbat gubbs!
Nu är jag förhoppningsvis snäppet bättre och ser fram emot att försöka försöka försvara min seger från Mörksuggan ifjol. Banan är en av dom bättre i cupen, så det ska bli riktigt kul!
Vi ses i Rättvik!
