På torsdag kväll började jag känna mig frusen, lätt illamående och lite huvudvärk. Igår var känslan ungefär den samma, men jag prövade ändå att åka norrut. På väg till Vårgårda fick jag näsblod och insåg att jag nog borde vänta att åka till Örebro en dag. Anledningen att jag åkte upp redan i fredags var för att jag hade tänkt åka hela banan och sedan bli intervjuad av Nerikes Allehanda.

Idag när jag vaknade kände jag mig fortfarande inte supersjuk, men ändå så att jag inte vill träna. Och är jag i det skicket att jag inte kan träna dagen innan en knapp 2 timmars lång urladdning vill jag inte tävla. Hälsan går trots allt först. Hade det varit Vasaloppet hade jag kanske åkt ändå.

Ligger 2:a i långloppscupen
Det här kändes faktiskt lite surt. Dels för att jag inte har de här marginalerna att missa träning nu. Jag har ingen bra träningsbakgrund senaste tre månaderna, men jag vet av erfarenhet att jag kan ta mig i mycket bra form bara jag kan få vara frisk och träna 10-12 timmar i veckan i tre veckor. Så det här var inte bra för Vasaloppet.

Det var också lite tråkigt med tanke på svenska långloppscupen. Det har varit mitt näst största mål i år. Första gången på länge ett mål som är nästan lika stort som Vasaloppet. Jag ligger 2:a i totalen efter 3 av 5 deltävlingar och hade jag gjort ett normalbra lopp i Wadköpingsloppet i morgon hade jag haft stora chanser att behålla min andraplats. Nu blir det svårt. Man räknar bort en tävling, men det kommer att bli mycket svårare att få en bra placering i den sista deltävlingen (Skinnarloppet) eftersom ett stort antal svenska och norska kanoner från Swix Ski Classics kommer att vara med där.

Bildtext: Denna veckas intensiva Stockholmstur onsdag-torsdag var kanske inte det bästa ur träningssynpunkt, men det är på gott och ont en del av mitt jobb. Det bjöds åtminstone på fint ljus!