Image5-map.png

Race report

2D46B4DB-9C38-4FFF-B163-1CC9A5E0824B.jpeg

Datum och tid: 2020-01-05 kl. 11.00 
Plats: Orsa Grönklitt 
Åkare: Joachim Ronneback, Startnummer 276 
Resultat: 1:46:09 (+11:00 Bob Impola) 
Placering: 58/69 totalt 

 

Race Report: 

800 åkare står på startfältet i Grönklitt när Långloppscupen inleds på Craft Ski Marathon 2020. Närmare känslan av en Vasaloppsstart kommer du inte på ett seedningslopp i Sverige. 

Craft Ski Marathon 2020 är mitt första officiella lopp för säsongen (åkte även Långloppspremiären i Grönklitt) och även första officiella vinterlopp efter min satsning mot elitledet som jag inledde i somras på Bessemerullen. Utan skiderfarenheter förutom ett par harvande Vasalopp med fäste 2012, 2018 och 2019 med mindre mil i kroppen än själva loppen har jag en bakgrund som f.d. hockeyspelare på elitnivå. Mitt mål sattes upp i somras och är att nå elitledet innan Vasaloppet fyller 100 år 2022.  

Anlände till Grönklitt under lördagseftermiddagen efter en tågresa från Stockholm. Där jag testade skidorna. Körde på mina DP Sprint med bakre glidzooner om 230mm. Parafin: Grafit och sedan LGD 157 2.0, Pulver: N21. Tyvärr ingen rillning vilket skulle visa sig vara ett misstag. Jag körde ett par ”startruscher” upp för björnbacken för att väcka kroppen och sätta känslan av höga höfter och armbågar på snö efter mil på rullskidor på barmarkerna runt Lidingö och Djurgården. Dessutom kunna testa glidet nedför Björnbacken. Ingen Isbjörn i syne, dock istället en Anton Järnberg som passade på att testa sin Ipad genom att filma och stilstudera min utförsåkning.  
 
Starten är som alltid viktigt och de gäller att sätta tekniken från start för att hänga på täten. Jag stod i femte led, 3 spår ifrån högersidan och mitten av skidstadion. Jag hade tagit fäste på ett par ryggar, däribland Stefan Palm som stod ett par åkare fram. Jag lyckades rätt bra och fick en fin känsla upp för backen. Lyckades undvika en stor krasch som jag i efterhand fick rapporterad från en febrilt jagande Jonas Bölmark som åkte förbi upp för elitbackarna innan första varvning.  
 
Strax innan toppen av backen hade jag önskat ha lite mer krafter för att haka på första klungan. Jag hade häng på den i stort sett hela vägen upp men fick slita hårt för det. De blev en liten lucka innan utförsåkningen och där kan en kalldusch. Skidorna gick inte lika bra som andra åkare runt mig. Jag kunde inte glida ikapp och täcka luckan utan fick istället se att luckan ökade.  
 
Jag började staka lite tidigare än övriga i klungan vilket innebar att pulsen inte han sjunka ner till önskade nivåer. Fick slita mig ikapp på transportspåret bort mot Stormon där jag var ikapp förstaklungan. De hade dock kostat och i uppförskörningen upp till Stormon börjande klungan splittras. Jag hamnade i den uppdelade andradelen av klungan och hittade uppe på toppen av Stormon tillbaka till en behagligare åkning. Kunde tänka på teknik och relativt enkelt följa den nya klungan av droppade åkare från förstaklungan. Väl ner från Stormon fick jag på nytt staka lite extra för att glida med men var ändå med den klungan ner mot korsningen. Där kastade jag av mig mina igenimmade brillor som för dagen var ett par Bliz Fusion med vanlig glas. En glad Marcus Laggar skriker, ”dem där tar jag hand om!” och placerar dem på Anton Järnbergs huvud. 
 
Vi glinder ner mot myren och upp på vägspåret. Vägspåret som jag två veckor legat och tränat teknik på i timtal. Kände mig stark innan vändning och i nedförskörningen efter vändningen gled flera duktiga åkare som varit med kraschen ikapp vår klunga och vi blev en stor klunga på runt 20-personer. Vi följdes åt in i elitbackarna där klungan snabbt splittrades redan i slakmotan som börjar direkt efter vägspåret. Uppe på toppen låg jag strax efter Jonas Bölmark och ett par åkare till.  

En mindre klunga splittrades ytterligare efter backen och utförsåkningen in mot stadion. Därifrån drog jag ett gäng åkare fram till Stormon där vi var 3 åkare som tillsammans hjälptes åt att dra. Tempot var högt med överkomligt. 2:39-tempo totalt. Vägspåret kändes bra, vissa valde att kliva ur spåren och ligga i mitten. Kände inte av ett märkbart bättre glid där men möjligen bättre stavfäste även om jag torts små KV+ trugor inte alls märkte av några genomslag i den annars betonghårda banan. En eloge till Martin Holmstrand och övriga banarbetare som lyckats få till banan benhård och snabb. 

Väl till sista stigningarna utifrån vägspåret upp mot elitledet kommer flera åkare ikapp vår klunga och vi är säkert 15 personer. Jag känner mig stark i uppförskörningen och märker att många åkare är trötta. Jag bestämmer mig för att gå upp i tät och pröva med att hålla hela vägen in i mål vilket jag lyckas med. Sista mördarbacken upp till Björnparken är tuff mentalt med lätt muskulärt efter att för en månad sedan åkt 15-gånger upp för samma backe och en herrans massa backintervaller ute på Lidingö med klubben XC Sthlm. 
 
Utförsåkningen in mot stadion är en fröjd och känslan av att se upploppet är alltid en härlig syn. In i mål 11 minuter efter Bob känns som en bra start på säsongen. Men jag hoppas på mer redan till helgen då jag åker Ski Start Marathon i Långberget. Ses vi där? 
 
Tack för att du tog dig tid.  

Vi ses i spåret. 
/@ronneback