Med undantag från Vasaloppet förra året rankar jag årets Skinnarlopp tillsammans med årets Intersportlopp som mina två bästa skidlopp någonsin.
Skinnarloppet är 45 km med ett prologvarv på 3 km och sedan två 21 km-varv där första halvan grovt sagt är svagt uppför och andra halvan svagt nedför.
Kanonpigg första milen
Här kommer en redogörelse för loppet som kan innehålla någon felaktighet, men jag har försökt hitta rätt i minnet.
Prologvarvet blev som väntat och som vanligt en fartfylld historia och klungan drogs ut direkt. John Kristian Dahl knep spurtpriset efter 3 km och kom iväg solo. Bakom honom jagade en femmannaklunga med Simen Östensen, Tore Björnset Berdal, Öystein Pettersen, Morten Eide Pedersen och Anders Aukland, alla goda för topp 5 i Vasaloppet.
Bakom dessa sex herrar utkristalliserade sig efter ca 5 km en grupp med Tord Asle Gjerdalen, Dan Moberg, en TUB-åkare, Lars Suther och jag. Det gick mestadels svagt uppför där och jag kände mig urstark. Det kändes hyfsat overkligt att tillsammans med årets Marcialongavinnare hjälpas åt att komma ikapp tätgruppen, vilket vi också gjorde efter ca 8 km. Då var vi 11 st där framme (Pölsa hade dock stött ikapp Dahl och jag tror han eller kanske båda låg lite före klungan då).
Moberg och jag orkade inte
Vid ca 8 km (och 29 km) kommer de tuffaste backarna och noterbart är att i den klungan var Moberg den enda som stakade, resten av stakarna saxade (Suter, Arne Post, A Aukland och Gjerdalen åkte med fäste). Själv saxade jag totalt 3-4 gånger under loppet, vilket var mindre än de flesta stakare tror jag.
I dessa backarna orkade dock inte Moberg och jag och bakifrån kom Daniel Svensson, som också åkte med fäste, ikapp. Vi tre åkte några kilometer ihop innan även Viktor Thorn och Jack Impola anslöt. Då låg vi fem och körde om placeringarna 10-14.
Vi höll dock för låg fart i de lättåkta partierna (mitt problemområde) och vid 20 km kom en buss med sex åkare ikapp: Jerry Ahrlin, Andreas Nygaard, Snorri Einarsson, Anders Solin, en TUB-åkare och Patrik Johansson. Den tiomannaklungan (Daniel Svensson var den enda som flög av) hängde sedan ihop nästan samtliga resterande 25 km. Det var bara sista ca 3 km som den splittrades och jag var en av dom som inte orkade hänga med.
I mål blev jag 9:a av 10 i den klungan efter att en TUB-åkare kraschad med en varvad motionär i sista kurvan. 2.12 min efter täten blev jag och ca 30 s efter första man i min klunga.
Harmoni höjer min form
Sammanfattningsvis är jag såklart urnöjd. Uppför kändes det riktigt bra och även om vissa inte hade sin bästa dag så slog jag många riktigt bra åkare och var bara lite efter många andra bra. Första varvet kändes det lätt, men andra varvet fick jag slita ganska mycket och hade inte möjlighet att hjälpa till med dragarbetet. Fortsatt har jag som lättast uppför där det känns väldigt bra, men jag har för dåligt tryck i lättåkta partier.
Återigen visade det sig att det upplägg som passar mig bäst är när jag är i harmoni och får åka mycket skidor. Nu blev det ca 15 timmar förra veckan där 6 av 7 dagar spenderades med familjen i Orsa. Jag tar dagarna som de kommer och går mycket på känsla, tränar det jag har lust med på de tider som passar med våra övriga aktiviteter och stressas inte av hur andra tränar och vilar. Sista natten bodde vi på vandrarhem i Malung och även om barnen vaknade lite väl tidigt på tävlingsdagen så är det ändå ett privilegium att ha dom omkring sig så mycket som möjligt.
STORT TACK Ulricehamns IF än en gång för ytterligare en tävling med perfekt service hela vägen. Ni betyder mycket! Tack också Skinnarloppet för en bra tävling! Tävlingsledaren Evert Ryen må vara gammalmodig, men det finns anledningar till att tävlingen är populär!
Totalt blev jag 6:a i Långloppscupen och jag hoppas det blir en ny och lika bra cup nästa år!
Ha det bra alla läsare!