Årets sista långlopp blev en riktig rysare. Stormen Knut kopplade ett järnfast grepp om sydvästra Sverige just inför samma helg som Västgötaloppet skulle avverkas. Dagen innan loppet befarade meterologer en klass 2 varning men som sedan klassades ned till en klass 1 varning. Knut slog således knut på sig själv och minskade i styrka. Finalen i Mitsubishi MTB Challenge kunde starta och det med säsongens första regn och lera, som vi har längtat efter säsongens damm-fester. Äntligen en ler-fest!

De tappra åkarna som ställde sig på startlinjen kunde njuta(?) av en riktig utmaning. Stormen Knut bjöd fortsatt på underhållande väder och prickade nästan in alla olika vädertyper, det var bara snö och hagel som uteblev men allt annat åkte med. Jobbigast var nog de hastiga och kalla störtregnen som verkligen satte materialet på prov.

Herrarnas tävlingsklasser var först ut på banan och cupledaren Emil Lindgren satte direkt upp ett högt tempo. Detta trots att han redan var klar som segrare till långloppscupen. Det var således en klar signal till övriga herrar, att här skulle det inte sparas på krutet utan varje tävling är en tävling. Ganska snart fick Lindgren sällskap av sina teamkamrater Lucas Eriksson och Michael Olsson. Plus en utomstående i Erik Mattelin, som gjorde allt för att hänga med team-trion. Men trycket blev för hårt och Mattelin fick vika ned sig efter runt två mil.

Likt tidigare tävlingar satte således Team Serneke Allebike upp ett omatchat tempo. Och kampen där bakom kom istället att handla om att göra upp med de två sista prispengsplatserna samt en förhoppning om att de tre framför skulle mattas ut. Mattelin backade ned och anslöt till den jagande klungan efter att han blivit avhängd. Och runt tre mil så gasade Alexander Wetterhall på rejält. Mattelin kunde följa med samt även Johan Norén.

Således var det två ”trio-kamper” som gjorde upp om topplaceringarna. I den första trion var tempot högt och jämt. Men ju närmare målet trion kommer desto mer börjar krafterna tryta. I alla fall för 2/3 av dem. Och med två mil kvar till mål så smackar Olsson rakt in i väggen, citat ”så illa att Olga 95 med rullator kunde kört om mig”. Lindgren var sedan nästa av den före detta trion att stämma träff med väggen och kylan. Med 8 kilometer kvar gick det inte längre att hålla samma tempo som den VM-toppade Ericsson.

Lucas Eriksson vann således Västgötaloppet för andra gången i rad och kommenterar att den backiga banprofilen passar hans lätta kropp och fysik riktigt bra. Att vara toppad inför landsvägs VM skadade heller inte och han verkade nämnvärt oberörd över prestationen. Hans händer var i alla fall som isbitar, ett tecken på att det gjorde ont någonstans i alla fall.
Lindgren rullar efter en stund in som en trött och kall tvåa, men extremt glad över hans och lagets prestation.

I den andra trion så hade även här kylan satt sina spår i åkarna. Mattelin som började starkt fick sona för sin iver och stanna för att klä på sig mer kläder. Detta för att ens kunna fullfölja loppet. Norén hade bitvis svårt att följa med i tempot men återanslöt flera gånger. Wetterhall var den mer tongivande cyklisten i denna klunga och märkte av Noréns problem att följa. Så när det var en mil kvar till mål efter att de hade passerat en nästintill stillastående Olsson så lade Wetterhall in en rejäl stöt och kunde ensam segla in över linjen som trea. Norén blev fyra och strax bakom honom så kämpade sig Olsson in på en femte plats, märkbart besviken och trött.

I totalställningen blev det som väntat Emil Lindgren som segrare med Michael Olsson på andra plats, precis som i fjol. Den enda som kunde bryta av Team Serneke Allebikes dominans i topp fem detta år var Alexander Wetterhall från Team Tre Berg som kom på en hedrande tredjeplats då han passerade Dennis Vincent Wahlqvist i sammandraget genom prestationen vid Västgötaloppet. Wahlqvist kom således fyra i totalen och Johan Norén krigade till sig femteplatsen.

Resultat och totala poängställningen finns att hitta här på sidan. 

Damernas tävlingsklasser startade vid Västgötaloppet fem minuter efter herrarna och även där var det cupledaren som satte färg på loppet direkt. Emmy Thelberg ville kontrollera loppet och fick bara med sig totaltvåan, Åsa Erlandsson. Även i denna klass var segern i långloppscupen redan klar men de båda cyklisterna hade exakt samma inställning, att här skulle inga krafter lämnas kvar.

Thelberg är den mer tongivande cyklisten i duon och Erlandsson kämpar om och om igen att hålla samma tempo. Flera gånger under loppet tappar hon kontakten med Thelberg men krigar sig envist tillbaka gång på gång. Jojo-åkandet varade hela vägen in mot mål. Och sista gången hon kom ikapp var med dryga milen in till mål, Åsa lade då sina sista krafter på att verkligen hänga kvar. Thelberg däremot kämpade istället med att hålla sig på hjulen då både händer och fötter var helt stelfrusna.

In mot mållinjen kom de således tillsammans och det långa upploppet bjöd på både med-, mot- och sidvind. Thelberg hade taktiskt sparat på krafterna och kunde snyggt smita förbi Erlandsson och skapa en lucka som hon höll hela vägen till mållinjen.

Kampen om tredjeplatsen var en ensam sådan. Fanny Kjellkvist höll sig väl med uppe i täten av loppet till första backen vid cirka fem kilometer. Där seglade Thelberg och Erlandsson iväg och kvar blev då Kjellkvist. Och det i ordets rätta bemärkelse hon blev kvar helt själv i kampen mot vädret. För någon annan cyklist fick hon inte sällskap av under hela den 80 kilometer långa banan. Kjellkvist var lite orolig för damerna bakom men de kom aldrig ikapp och väl i mål hade hon en marginal ned till fyran på nästan tre och en halv minut.

Kampen om de resterande pallplatserna då? Jo den stod mellan fyra åkare. Först var det mellan Jessica Blomqvist och Team She Rides Marika Wagner och Ingrid Kjellström. De två sistnämnda hade bra teamkörning och flyt in på de första stigarna i loppet. Blomqvist hamnade efter i den kampen och körde en hel min helt själv innan hon sedan kunde återansluta. Och inne vid varvning, halvvägs in i loppet, försökte Wagner och Kjellström med en teamtaktik att släppa iväg Wagner. Blomqvit var dock med på noterna och kunde jaga ikapp Wagner. De båda slog nu följe under ett par mil innan Wagner fick problem i ett tekniskt parti där hon gick omkull.

Blomqvist hade bättre flyt i de tekniska partierna och kunde behålla sin lucka ned mot de nu två, åter igen, jagande från Team She Rides. Blomqvist trivdes i kylan och vätan men hade istället problem med kramper den sista milen. Det var dock inget som satte nämnvärt stopp för hennes framfart utan hon kunde korsa linjen tryggt som fyra.

Kampen om femteplatsen då och vem var nu den fjärde som skulle blanda sig in i striden? Wagner och Kjellström körde solidariskt team-tempo sista delen av tävlingen och fick god hjälp av varandra. De satsade hårt men bakom dem kom en rutinerad dam ännu hårdare. Med under milen kvar till mål kom Monika Gradin ikapp duon och satte rejäl press på dem. Tyvärr drabbades Kjellström av ett tekniskt haveri med 7 kilometer kvar till mål och då var det upp till Wagner och Gradin att göra upp om den sista prispengsplatsen. Båda damerna satsade allt de hade på det blåsiga upploppet och det var Wagner som hade mest krafter kvar för att vinna spurten med och ta femteplatsen.

I totalställningen blev de första två platserna precis som befarat och exakt kopia från finaltävlingens resultat, Emmy Thelberg på första plats och Åsa Erlandsson på andra plats. Tredjeplatsen gick ohotat till Maria Karlberg som tyvärr inte kunde närvara vid Västgötaloppet. Den enda hon var hotad av var Fanny Kjellqvist men hennes resultat för dagen räckte inte till utan hon stannade kvar på fjärdeplatsen. Femteplatsen befäste Kjellström tack vare sin presation under Västgötaloppet.

Resultat och totala poängställningen finns att hitta här på sidan. 

Artikel av Oscar Ekstam (länk till instagram) 2018-09-24