Every time she smiles

Linda_bloggbild2019.jpg

Inleder det här inlägget med ett riktigt Linda-leende. Det var mycket av den varan igår. Det är fantastiskt med den där Långloppscirkusen. 

Ingen vill läsa inlägg från en gnällspik så den delen håller vi kort, så bara konstaterar vi att valet åka och anmäla sig där på Lugnet igår morse var helt rätt beslut. Någon gång skall pollensäsongen ta slut och alla i familjen vara friska samtidigt. 

Jag ville gå ut riktigt lugnt för att inte spänna bågen för högt. Har svårt att gå på rött just nu då andningen inte funkar och ligger hellre lite lägre i puls. När starten gick kändes det därför som om jag lite stod kvar på perrongen när tåget gick. Lägger i lägsta växeln och lyfts också av publikens hejarop uppför Mördarbacken. Den är alltid jobbig, men igår kändes den faktiskt extra kort. Väl uppe tar jag två djupa andetag och lägger kedjan längre ut på kassetten. Nu ska det bli åka av. Letar mig förbi tjej efter tjej och ligger plötsligt ungefär med dem jag brukar ligga på långloppen. Har Malin Jones ett par hundra meter framför mig nästan hela loopen. Hon drar ifrån något på stigpartierna och på grusvägarna ser jag hur jag långsamt plockar in. Där och då känner jag för första gången den här säsongen att jag är där jag vill vara. Har inga problem alls att gå med på grusvägarna utan kan ligga och småprata och njuta av utsikten. När vi närmar oss den sega backen upp mot depån inser jag att vi bara är två tjejer kvar. I asfaltbacken släpper Malin Damm något, men biter i och kommer ifatt igen på slutet av loopen. Så himla trevligt att cykla med någon konstaterar vi glatt. 
IMG_5168.JPG

När tåget gick stod jag kvar på perrongen. Foto: Henrik Öijer.

När vi närmar oss Gamla Mormor hör jag motorcyklarna och vet att nu kommer herrarna. Hinner tänka att å nej, inte i år igen. Jag och Malin halvt pressar in oss under en gran i en kurva och ser ett gäng starka Allebike-killar passera. Viker ner i Gamla Mormor och nervositeten stiger. Hur många killar kommer det komma på väg ner. Vågar inte släppa på och strax efter wallriden hör jag att vi har flera killar bakom oss. Blir passerad av ett par när vi korsar grässlänten och jag girar ut i gräset. Det är exakt samma plats som jag kraschade på 2016 och jag tar en lättnadens suck när de passerat. När vi närmar oss vägövergången står en kille och säger något om att sänka farten. Jag uppfattar inte riktigt vad han menar, men bromsar in. Mitt på vägen ligger en av tjejerna i min klass. Medicinsk personal är på plats. Jag hinner uppfatta att hon landat på ansiktet. Ser att hon är vid medvetande och fortsätter med en känsla av obehag. Spåret bakom fylls av elitherrar och i slutet av utförsåkningen blir jag så frustrerad så att jag går ut bredvid spåret och rullar genom skogen ner. Förlorar så klart en massa tid men kommer ner utan att störa någon annan. 
IMG_5178.JPG

Jag och Malin Damm. Foto: Cykelkanalen.

IMG_5176.JPG

IMG_5177.JPG

Jagad av elitherrarna. Foto: Cykelkanalen.

Kastar mina glasögon när vi passerar depån vid varvningen och ger mig ut på loop 2. Har fortfarande ”feeling” och försöker trycka på ut på loop 2 i uppförsbackarna. Det varar ungefär till toppen av Jungfruberget. Inser att jag är tom. Toktom. Tom då jag ju inte laddat alls för Långlopp dagen innan, utan snarare ätit och druckit ganska dåligt. Tom, för att när man har feeling, då är det lätt att glömma det där med energiintag. Känslan av oövervinnerlighet har byts mot känslan av jag-orkar-äntä. Trycker i mig två gels och hetsdricker. Känner hur benen mest vispar runt. Vi viker in på rotstigen och männen i tävlingsklass som ska passera blir bara fler och fler. Försöker ta mig fram hjälpligt över de hala rötterna, samtidigt som jag försöker hålla mig undan så mycket jag bara kan. Alla killar som passerar är glada, peppande och trevliga, samtidigt är det jobbigt att köra en hel loop som är så teknisk i det sämsta spårvalet hela tiden. Räknade ut att jag blir passerad av nästan 200 män på loop 2. Jag slirar mig sakta fram i leran. När vi korsar hygget på sista svåra stigen börjar min kropp sakta återuppstå. Blir passerad av Pernilla i D50 och tänker att nu skall jag hänga på. Vi kör ihop in till varvning och ut på loop 3. Ibland ligger jag först och ibland passerar Pernilla. Loop 3 är inte snäll. Det känns som om backarna aldrig tar slut och mina ben vill helst bara sluta trampa. Energin är borta och jag tänker att jag borde ta en gel, men orkar inte gräva i bakfickan. Tänker också att jag skulle förlora tid om jag saktar in för att ta en gel. Ni hör ju själv hur dumt det låter. Men, är man energilåg är man också dum i huvudet och jag fortsätter igenom hela loop 3 totalt tom. Är trots detta vid gott mod då jag hela tiden vet att jag inte kommer varken få en DNS eller DNF idag. Jag vet också att jag har tjejer i min klass bakom mig. 

Lyckas ta mig ner för Every time she smiles på ett personbästa och får en form av segerkänsla. I fårhagen står Henrik och hejar. Det gör mig extra glad då jag ser att han är skitig och uppenbarligen också fullföljt. Blir påhejad av Lasse på upploppet och tycker själv att jag flyger fram över de byggda hindren. Så här i efterhand säger bilden något annat och det finns lite teknik att önska, men känslan var grym. 
IMG_5171.JPG

Jag flyger fram. Ni ser tekniken...Foto: Cykelkanalen. 
I mål får jag en kram av Malin Jones och strax efter mig går också Malin Damm i mål. Pernilla passerar på loop 3 och slår mig med en minut. Jag blir lotsad av Henrik till depån. Skakig och illamående. Hetsäter allt som erbjuds sittandes i sluttningen. Efter att ha ätit av allt börjar fingrarna sakta sluta skaka. Vi går upp till mattältet, hämtar mat och tittar på prisutdelningen. Den här delen av tävlingen älskar jag. Känslan av att ha kommit imål, imponerad av vad kroppen klarar. Och det bästa av allt - hänga med likasinnade. Snacka cykel! Tack alla ni som var på Lugnet igår. Varenda hejarop värmde. Tänk att det kan vara så här kul, fast det är så jobbigt och kroppen inte är på topp. Lika kul var det inte att sen sätta sig i bilen och köra 70 mil till Skåne, men så är livet. 
IMG_5144.JPG 

Jag och Malin Jones. Foto Henrik Öijer. 

IMG_5142.JPG

BONKAD! Foto Henrik Öijer. 

Nu väntar en ny cykelvecka. Även om det är lite paus i Långloppscupen så skall det cyklas. GP-lopp på Ring Knutstorp på onsdag. Till helgen blir det Borlänge Tour. Är inte direkt segertippad, men kul ska det bli. Tävling är den bästa träningen sägs det.