Dagen före Finnmarksturen

 

Dags att dra på sig cykelskorna och köra en runda i skogarna kring Ludvika i morgon. Finnmarksturen ett gammalt anrikt lopp som turligt nog blivit lite lagom långt nu för tiden.

Solen har strålat här i Västerås hela dagen och jag hoppas på tort och fint underlag och lite lagom varmt och inte något regn. Det är väll inte för mycket begärt, eller?

Måste erkänna att detta lopp var det som jag var minst förtjust i av alla förra året. Men låt er inte nedslås av detta för jag tyckte det var mycket transportsträckor, någon annan jag talat med tyckte det var alldeles för många och långa backar, andra jag talat med åker gärna till Ludvika för Finnmarksturen då det är höjdpunkten på säsongen. Så vad är en persons uppfattning egentligen värd? Man gör naturligtvis bäst i att åka till Ludvika och undersöka saken själv. Jag hoppas att bli glatt överaskad och ändra min uppfattning i morgon.

Hur som helst ska det bli härligt att få ge sig ut i skogarna på cykeln igen. Det har inte blivit så mycket av den varan på sistone. Med arbete på förskolan från morgon till kväll för att få allt fint och i ordning tills barnen kommer tillbaka efter semestern och 30 kg blåbär som plockats under de senaste två veckorna så blev det inte så mycket tid över till cykling.

Något jag specifikt minns från förra året är att det var kallt och att man fick ha tungan rätt i mun vid starten. På en ganska smal löparbana ut genom en ganska smal grind bär det, men sedan är det bara att trampa på och njuta av den vackra naturen som finns i skogarna kring Ludvika. Kul att det är så många som anmält sig i klassen D40. Det blir trängt i startfålla två i morgon. Det ser jag extra mycket fram emot.

Väl mött
Catina